Sep 16 sön 2007

Spinner vidare

Tid 08:23 Author i kategorin Träning

Så var det då dags igår.. att sätta mig på spinningcykeln! 😯 Spinningcykel Ja, jösses.. här är kvinnan som vägrar cykla till vardags men som ändå lät sig ryckas med av kollegornas prat om spinning och dess tjusning och fantastiska förmåga att få igång förbränningen i kroppen (vad då lättpåverkad) Jag tog en liten stulen titt på min kropp och insåg att det var dags igen.. 😐 Trots att jag gått ner ca 16 kg (och upp 4 igen) så vet jag ju att nöjd är jag först när den totala viktnedgången står på minus 20. 🙄 Lite ångest kröp upp i nacken på mig och jag funderade och vände på det hela för att slippa höra all denna peppning tjejerna emellan.. Samtidigt kunde jag inte undgå att se på Kicki att hon smalnat av efter att hon satt sig på spinningcykeln själv och nu är instruktör. 🙂

Det var ju inte utan att det lockade med möjligheten att bli av med lite kilon där det behövdes bäst och jag tänkte mer och mer på detta med spinning. En och annan försynt fråga om det hela till Kicki och jag insåg att jag helt enkelt borde ge det en chans. Jag ringde till F&S och bokade tid. Det var visst fri introduktion så det var ju i alla fall inga bortkastade surt förvärvade pengar som skulle ut. :mrgreen: Efter att ha smugit in till stan medan, ungdomarna sov, för att göra sista köpet inför dagens 18-årsuppvaktning Jonnys bukett och smög in den i garderoben lånade jag hans bil för att åka ner och spinna..

Efter ett par sms till yngste sonen som satt på tåget, till Micke och till S-E där jag bad om kraft att inte dö i sadeln klev jag så in på F&S efter ett års frånvaro (jag gick ju på gym och var riktigt duktig ett tag) Av 12 spinnare där alla var nybörjare var jag i alla fall en av de 9 yngsta deltagarna :mrgreen: Så började det hela.. Läs vidare »

2 kommentarer | 549 visningar

Sep 15 lör 2007

Människovärde

Tid 08:10 Author i kategorin Samhälle och politik

En gång i tidernas begynnelse, detta var på det glada åttiotalets början och jag var pottpilot (sjukvårdsbträde) på ett sjukhem som det då hette. Det var en stor avdelning om 18 rum, flera av dem var 4-bäddssalar. Vi hade gott om personal, en personalassistent som ringde in folk vid sjukdom och vi var ibland en inne extra som kunde gå till avdelning där det saknades folk pga sjukdom. Jag tycket det var bättre då..ur personalsynpunkt.

Vi hade en dam som en kväll hade ramlat och hade så ont i armen. Sköterskan som då var i tjänst ville skicka henne till akuten för röntgen då det fanns misstanke om en fraktur på armen. Läkaren var en lustig herre som mest av allt skulle behöva psykhjälp själv. För att förtydliga det hela var sjukhemmet för dementa och läkaren var en psykläkare. Hur som haver ringde sköterskan till honom för att få tillstånd att skicka kvinnan till akuten. Hans svar gick som en löpeld genom huset i flera veckor sedan.. Ilskna kollegor muttrade om detta och ingen kunde riktigt förstå svaret: ”Det behövs inte. Hon är över 65” ❗ 😯 ❗ Detta kommer från en läkare som året efter går i pension .. ålderspension!!

Kvinnans arm svullnade om kvällen och hon hade mer än ont. Sköterskan blev så arg över läkarens svar och var så orolig för kvinnan att hon, sköterskan, på eget bevåg och risk för reprimand, skickade kvinnan till akuten ändå. Vem var förvånad när svaret från röntgen kom? Läs vidare »

Ingen kommentar | 385 visningar

Sep 14 fre 2007

Mera jobb

Tid 15:20 Author i kategorin Mitt liv och jag

Som några vet, var jag på akuten och gjorde min praktik i vintras och stortrivdes där. Inför sommaren hann andra enheter före akuten när det gällde att fråga om jag ville ha sommarvikariat så det blir min tur nu som först att få återvända till akuten. Det ser jag verkligen fram emot. Chefen skulle prata med de två som har hand om schemaläggningen och ringa upp så vi kan boka in lite (åter-)introduktionsdagar så jag kommer igång.

Jag vet att jag lovat mig själv att inte jobba så hårt nu i höst men å andra sidan så har jag inte ro i kroppen att bara ta de timmar jag nu får på mina två vanliga ställen och däremellan vänta på svar gällande jobb och flytt till annan ort. Jag kan inte påstå att jag precis trivs här just nu som det är.. Tålamod med mig själv är inte det lättaste.. Men så fort allt är klart med det andra, så är det ”Tack och hej då, Kalmar.” Men innan dess skall jag till Jönköpingstrakten och hälsa på S-E. Det blir ju så när folk flyttar, då får man liksom orsak att ta sig utanför stadsgränsen och det är inte helt fel att komma ut lite.

På söndag fyller äldsten 18 år. Det är svårt att tro, faktiskt. Det var som i går när jag första gången höll honom i mina armar.. som jag första gången fick se honom.. lukta och pussa på honom… Idag är han en ung man som jag är mycket stolt över. Vi har gått igenom en hel del tillsammans och det är ju så det skall vara.

I morgon skall jag spinna på Friskis.. det är ett sådant där test-spinn för att se om jag kan tänkas vara intresserad av den formen av motion. Jag är ingen cyklist i vanliga fall men detta är ju helt annat.. Kl 14 skall jag äntra hojjen :mrgreen:

En kommentar | 512 visningar

Sep 12 ons 2007

Tipuloidea

Tid 22:38 Author i kategorin Allmänt

Tipuloidea… 🙄 Det låter som en sjukdom i tarmen eller varför inte i sköldkötteln (tyriodea) Men det är varken det ena eller det andra utan detta handlar om något jag verkligen kan bli stressad av: Nämnligen harkrank/pappa långben/långbenskrank/hästmygga. Kärt barn har många namn, sägs det.. men varför har då Harkranken så många?? 😯

Det är inte mycket som kan stressa mig, men när vi kommer till insekter… ja, då kan jag nog få en rejält infarkt. Hur ofta har vi inte upplevt hysteriskt stressade flugor om somrarna som bara inte kan låta bli att vara just där vi är? Eller myggen som jagar oss eller getingar som förföljer oss som värsta KGB-agenterna… Spindlar som hänger ner i sina osynliga trådar från taket rakt ner över huvudkudden.. 👿 Idag kan jag i alla fall vistas i samma rum som spindlar utan att rysa så mycket.

Men finns det verkligen något värre som stör så snart man lagt sig, som dessa vidriga harkrankar?? Jag umgås nog hellre med Gustavs fästingar än en enda vidrig krank 🙂 För er som inte är säkra på vad en harkrank är och inte orkar googla på det i brist på intresse så ser hanen ut så här ➡ : Harkrankhane och honan är verkligen inte vackrare hon. Henne känner vi igen på den långsmala kroppen ➡ : Harkrankhona

De känns också igen genom att ligga döda och skräpa över allt i ens bostad. Hur jag än dammsuger så nog sjuttsingen ligger där harkrankar överallt inom 24 timmar igen så deras livslängd kan ju inte vara så lång.. men de finns i desto fler exemplar! Det slår inte fel: så snart undertecknad har krupit ner under täcket Läs vidare »

En kommentar | 1 395 visningar

Sep 06 tor 2007

Helt sjukt

Tid 11:47 Author i kategorin Arbete/Arbetslöshet

Det skall inte ordas så mycket om politiken kring arbetslöshet nu men orsak och verkan av dess extremt stora krav på oss som arbetar de tillfällen vi erbjuds och kan.. men även de tillfällen då vi borde ligga nerbäddade och krya på oss.

Arbetslöshetspolitiken skapar rädsla och skräck för att inte klara av att duga till. Vi måste upp till bevis flera gånger om att vi verkligen VILL jobba och inte bara gå hemma med ynkliga 65 % ersättning, som om det verkligen är något att sträva efter. Ingen av de arbetssökande jag känner KAN verkligen försörja sig på 65 % av inkomsten. Det täcker hyran drygt men inte mer.

Idag är jag för ovanlighetens skull drabbad av feber. Feber och tillhörande huvudvärk. Det är mycket sällsynt att jag alls är sjuk. Förkylningar, magsjukor och andra krämpor biter inte på mig. Kollegor ligger hemma och kräks, hostar och nyser, nerbäddade under lakan våta av svett. Själv knallar jag på i godan ro med ett leende i nian. Nu har jag dock feber. Man ringde från sjukhuset och frågade om jag kunde komma och jobba i kväll. 13.30-21.30. En snabb överläggning om vad som sker om jag tackar nej far genom huvudet och jag riskerar att förlora de 65 % pengar jag har. ”Ja, jag kommer” säger jag fast jag helst skulle vilja bädda ner mig. Jag vet ju att jag har arbetspass i helgen.. Ett nattpass och en kvällstur.

Skall det verkligen vara så att vi skall bli utbrända som arbetssökanden av den enkla anledningen att vi inte får vara hemma ens vid sjukdom? Karensdag har jag inte råd med och då får jag snällt gå och jobba. Många påstår, och så har det alltid varit, att arbetssökanden inte vill jobba.. Det finns säkert en liten marginal av dessa också.. men flertalet VILL ha jobb, SÖKER jobb (fasta tjänster finns inte) men får fortsätta gå på timmar och släpa.. Det finns aldrig en garanti att jag skulle få 100% tjänst varje månad och därför kan jag inte heller säga upp aktivitetsgarantin.. Men jag riskerar att bränna ut mig.. Symptomen för detta stadie har redan intagit min kropp och själ.. mitt liv och familj.. hur fan skall detta sluta om jag inte får en fast tjänst på 100% snart?? Nya förslagen från högre ort är ju att utbrända inte alls skall få vara sjukskrivna. Detta driver många i stupstocken.. vi kommer att dö av utbrändhet.. Den nya ilandsdöden.. Regeringen tar livet av folket genom att driva dem till döds.

Vem kan påstå att Sverige är ett bra land som tar hand om de sina??

2 kommentarer | 543 visningar

Sida 904 av 908« Första...102030...902903904905906...Sista »
css.php