Aug 21 mån 2017

Dagarna går

Ja, trots allt så går dagarna – en i taget. 4 veckors relativ stillhet och dagarna går. Nej, 5 veckor. Jag hade ju sista semesterveckan också, innan jag visste varför foten sprängvärkte och var svullen. Hur dagarna går, vet jag inte men de går. Det är definitivt inte en rolig ledighet trots att många tycker att det borde ju vara sååå härligt med ”extra ledighet och förlängd semester”. Jo, det hade varit fint om jag valt själv. Om jag varit fullt funktionsduglig, om jag kunde göra sådant jag brukar göra, som är av värde för mig… som är livsuppehållande på alla plan: att gå i diverse olika takter: att gå fort, att gå raskt, att gå så fort att jag snudd på springer… att spatsera en stilla vacker dag…att småjogga. Att gå har i alla tider varit min väg till själsligt gott mående. Att gå har varit min väg till att hålla mig i relativt god kondition. Att gå är lite av mitt liv.

Cyklar Du inte?” frågar folk runt mig. Vem sjutton har någonsin sett mig på en cykel? Nej, jag cyklar inte. Jag äger ingen cykel. Det är några år sedan sist jag cyklade och då lånade jag en av sönernas cykel. Jag trivs inte på en cykel. Men vem vet, kanske skulle jag uppskatta att cykla om jag hade en sådan tingest? Men ger cykling samma sköna effekt som en rask promenad, som en halvjogg på rundan? Att cykla är ju lite mer som att ha ett transportmedel som skall ta mig från A till B – ungefär som bilen, fast på 2 hjul. Jag får väl överväga cykel… men frågan är om det ger mig samma sköna känsla av välmående som en promenad.

Det är i alla fall förödande på flera plan att bli sittande.

Foten är fortfarande svullen. Den gör fortfarande ont, till och ifrån. Vissa dagar kan jag gå relativt långt, om än mycket försiktigt. Andra dagar knappt något alls. Går jag ner till stan, som inte är speciellt långt, kan det börja pulsera efter bara ett par hundra meter och jag måste sätta mig att vila foten. Varje morgon tänker jag att ”Nu är det dags att återvända till jobbet” och snart gör sig foten påmind och skriker ”NEJ”. I mitt jobb, där jag står och går hela dagen, kommer förmodligen att göra allt värre om jag går tillbaka för tidigt. Men jag skall i alla fall prova inom kort. Min chef återkommer efter semestern idag och jag skall upprätta en kontakt med henne under dagen för att samtala om återkomst, i alla fall på deltid och prova mig fram för att så snart som möjligt återgå i tjänst på full tid.

Men på något konstigt sätt, går dagarna ändå. En efter en och hösten närmar sig. Jag har i alla fall lyckan att veta att jag kommer att bli återställd, jag har lyckan över att ha fått ännu en liten familjemedlem och i morgon är hon redan en vecka, den lilla flickan. Jag har mycket att vara glad och lycklig över och det glömmer jag inte.

Att jag sedan har uselt tålamod med mig själv, det är ju en annan sak. Men dagarna går… och jag går sakta, mycket sakta med dem.

3 kommentarer till “Dagarna går”

  1. Micke Linux Google Chrome 59.0.3071.125 skrev den 21 Aug 2017 @ 11:19

    Du hade ju kunnat vara helt sängliggandes med.. Men förstår det är trist du som går så mycket annars

    Ja, jag kunde ju det.. Har tänkt tanken..
    men det räcker så bra så, med att vara
    3-bent en tid…
  2. Micke Linux Google Chrome 59.0.3071.125 skrev den 21 Aug 2017 @ 22:44

    Trebent trodde jag det var karlar som var.. Har du lurats söka år? :blink_tb: :tongue1_tb:

  3. Micke Linux Google Chrome 59.0.3071.125 skrev den 21 Aug 2017 @ 22:45

    Lurats i alla år.. Skulle det stå. Man ska ta mig tusan inte kommentera från mobilen.

    Det har ju blivit en och annan blunder via mobilen :wallbash_tb: Fattar inte hur den kan stava om vissa saker trots att jag korrekturläser – oftast :sleep_tb: men det får man ju bjuda på.

    Tja.. om jag lurats eller inte.. det är frågan det :innocent1_tb: :smile2_ee:

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php