Jul 23 sön 2017

Stressfraktur

Lagom till jag skulle återgå i arbete efter 4 veckors härlig semester, så får jag besked av ortopeden att jag har en fraktur i ena foten :furious_tb:

Sedan en dryg vecka har jag haft ont i just den foten när jag belastat så det har varit en aning smärtsamt att gå till stan eller vart jag nu gått. Inför semestern beslutade jag att stegräknaren skulle få ledigt och jag har inte tagit mina vanliga motionspromenader. Semestern är till för vila och rekreation, umgänge med familj, vänner och så vidare. All form av motion får vara – fast jag gick på utejympan några gånger, förstås. Men det var mest för att prova på något nytt.

Nå, hur som haver. Smärtan i foten tilltog under veckan och svullnaden likaså. Jag tänkte det kunde vara en liten inflammation, så jag smorde med Dikloflenak morgon och kväll, men utan framgång. I torsdags när jag skulle från soffan till köket för att ordna middag, small det till i foten så ont att jag fick lägga mig i soffan för att inte svimma av smärta. Det var med andra ord inte tal om att ens tänka tanken att försöka belasta hela foten utan hälen fick ta allt.

På torsdag kväll ringde jag till 1177 (igen – första gången menade sköterskan på att det skulle röra sig om rosfeber!! Det förstod jag också att det inte kunde vara) och fick tid till jouren. Det är ganska nära så jag tog bilen dit, för att gå var det inte tal om, så ont som jag hade. Läkaren där ansåg att det var en inflammation, trots mina protester och skickade hem mig igen med ordination med smörja ännu mer med Dikloflenak samt ta tablettformen av den samma i hög dos.

Men eftersom jag inte trodde på hennes utlåtande och jag bestämde mig för att inte ge mig, så haltade jag till akuten i morse. Jag bor ju nästgårds med sjukhuset så det tog inte så lång tid att halta mig fram. Inom kort kom jag in till ortopeden och han klämde och kände, drog i tårna och kände och tryckte lite till. (Läkaren på jouren, rörde inte foten) Remiss till röntgen och där fann man den lilla, lilla frakturen: Stressfraktur. Det är den minsta fraktur jag sett och bild på den samma, kan Du se här (skrolla ner)

Första gången jag hörde talas om stressfraktur, var igår lördag, när jag var på teater med min ene sons svärföräldrar. Då frågade svärmodern om jag hade stressfraktur och det var ju hem och fråga 1177.se om den saken.

Det som får mig att ifrågasätta just den typen av skada på mig, är inte att jag misstror läkaren, men hur den kunnat uppstå. Enligt 1177.se: ”Om du belastar kroppen mycket eller tränar väldigt hårt kan det uppstå små sprickor i ett av kroppens ben. De kallas stressfrakturer och uppstår plötsligt efter en längre tids belastning.”

1. Jag tränar inte ”väldigt hårt”
2. Jag vill inte kalla promenader, om än i raskt takt, för att ”belasta kroppen mycket”
3. Sedan jag gick på semester har jag tagit ledigt från all form av motion, bortsett från några få tillfällen på utejympan, där jag verkligen inte belastat kroppen speciellt hårt.

När jag började känna av smärtan, det var i lördags när jag gick på stan i väntan på swimrunners, var det först som om jag fick lite kramp i tårna. Det får jag ibland och tänkte inte mer på det. Sedan har smärtan och svullnaden enbart eskalerat.

Eftersom jag under de tre veckor som semestern hade varit fram tills jag började få känningar av foten, så förutsätter jag att skadan redan funnits och börjat ge sig till känna och när det krasade till i foten i torsdags, uppstod den lilla sprickan i sin helhet efter att ha varit bara en skugga av begynnande fraktur. Det är i alla fall min tanke kring det hela. Men jag kan ändå inte förstå att den alls uppkommit. Men vissa saker skall man kanske inte förstå.

Att ha bra skor är av stor vikt och läkaren började tala om att jag skulle kontakta ortopedtekniska eller TeamOlmed. Jag upplysta läkaren om att jag är kund hos TeamOlmed, använder inlägg gjorda för mina fötter, köper bra skor på TeamOlmed och tja.. då fanns inte så mycket mer att tillägga mer än att jag kanske skulle kontakta en sjukgymnast. Jaha.. vad kan en sådan göra för min fot? Nå, det återstår att se men den kontakten lär utebli. Nå, det finns en jag litar på och kan tänka mig att rådfråga när jag ändå är på besök hos honom i annat ärende. Men det är inte än på ett par tre veckor.

Om smärta och svullnad inte lagt sig inom 6 veckor, skall jag ta kontakt med ortopedmottagningen för remiss till röntgen och vid behov, kanske skruva ihop foten! Nä, nä, nä! Så skoj skall vi inte ha det, doktor lilla, tänkte jag. Detta skall läka och det skall läka NU! Inga ingrepp här! Det räcker med att läkaren har ordinerat 2 månaders sjukskrivning, foten i högläge, den skall vara lindad och jag skall inte belasta foten alls! ”GÅ MED KRYCKOR, KVINNA!” Alltså – hur kan man ordinera vila till en sådan som jag, som inte är skapad för att sitta och vila, rulla tummarna och se glad ut? Min kropp är gjord för arbete, promenader och självständighet! Att behöva vara beroende av andra känns inte alls bra, men jag har redan fått fina erbjudanden om hjälp, bl.a av min sons svärmor som är på heltidssemester. Jag lovade säga ifrån och det handlar ju mest om när jag storhandlat och behöver få in kassarna från bilen. Jag får böja mitt huvud och tacka och ta emot den hjälp jag kan få. Det är en ny erfarenhet för mig och det när emot! Men med en blick på min lindade fot, min längtan att få återgå i arbete, återgå till smärtfria promenader – då inser även en obstinat och bångstyrig tjej som jag att det bara är att ta av hatten och be om hjälp.

Tur att jag inte gick helt på jourläkarens tanke kring att öka på användandet av Dikloflenak/Voltaren. ”Behöver du värktabletter kan du få dem utskrivna av läkare eller köpa själv på exempelvis ett apotek. Du kan använda medel som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon och Panodil. Däremot kan så kallade coxhämmare, eller NSAID, hämma läkningen. Exempel på NSAID är Ipren och Voltaren

Smärtstillande tror jag inte alls på i detta fallet på annat sätt än att vara snäll och lydig och göra som doktorn sagt: BELASTA INTE ALLS PÅ FOTEN!

Det goda i det onda är ju ändå att jag inte behövde bli gipsad! Alltid något positivt med det hela! :clap_tb:

3 kommentarer till “Stressfraktur”

  1. Micke Windows NT Mozilla Firefox 54.0 skrev den 23 Jul 2017 @ 19:46

    Jag funderar här på om du skulle kunna komma upp och serva mig nån/några veckor.. :innocent1_tb:
    Du behöver inte gå så mycket.. får fixa nån stor sån där gåstol, behöver inte rymma från köket menar jag :thumbup_tb:

    Skojar bara!
    Men fattar ju inte hur du ska kunna hålla dig still riktigt :laugh_tb:

    :laugh_tb: :laugh_tb: :laugh_tb: Du är ju helt underbar, Micke! :laugh_tb:
    En sådan där gåstol med en hållare för min onda fot samt rullskridsko på den andra! :laugh_tb:
    Då är ju hela bekymret löst!

    Jag undrar ju också hur jag skall hålla mig stilla (vilket inte kommer att ske – däremot en massa
    fula ord över kryckorna :laugh_tb: )

  2. Anna Windows NT Mozilla 11.0 skrev den 26 Jul 2017 @ 17:08

    Men huuuu! :eek_wp: Och du är ju inte den som söker sjukvård i första taget!
    Hoppas foten blir bättre!

    :wub_tb:

    Tack Anna :wub_tb: Så länge jag vilar den
    och följer läkarens ordination, så kommer den
    att läka fint!

    kram

  3. Anna Windows NT Mozilla 11.0 skrev den 26 Jul 2017 @ 17:08

    Ha ha ha! Ja, han är rolig våran Micke! :D

    :laugh_tb: Visst är han :laugh_tb:
    Dessutom är han den bästa Micke
    vi har!

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php