Apr 22 lör 2017

Demokrati och det fria ordet

Detta land bygger på demokrati, yttrandefrihet och det fria ordet. Det bygger på att vi får ha åsikter fritt, får uttrycka dem och vi välja våra livspartner utan att familj och släkt har rätt att lägga sig i. Vi har rätt att visa vår kärlek till vår livskamrat öppet, vilket det är ett samkönat förhållande eller heterosexuellt förhållande eller hur det nu vara må, utan att acceptera att bli hånad för det. Vi har rätten att vara de vi är och klä oss utan att religion eller släkt styr vår klädsel. Vi kan gå lättklädda och vi kan gå mer klädda utan att behöva kallas diverse otrevligheter.

Vi lever i ett land med demokrati och frihet.

I alla fall i lagstiftningen.

Men det finns alltid grupper som utmärker sig på olika sätt, grupper som det större sammanhanget gör allt för att stoppa. De följer inte normen, de går stick i stäv med vad som är generellt accepterat och godkänt – i ”sann demokratisk anda”.

För ett antal år sedan var det ett politiskt parti som demokratiskt valdes fram i valet och det blev ramaskri trots att folket i sin demokratiska rätt la sina valsedlar på det partiet. Eftersom jag inte sätter mig in i vad de olika partierna står för genom att läsa deras partiprogram och tankar kring vad de vill (för mig är alla partier ungefär det samma: Sko oss på folket och ge mindre åt de som redan ligger och mer åt de som redan har och det på de liggandes bekostnad) så vet jag inget mer om det partiet än vad media skriver om dem och vad folk generellt genom att ta åt sig vad media skriver och tror på det, har för åsikter om partiet. Därför vet jag inte om det är så att partiet verkligen är ett nazistiskt parti eller inte, om det är främlingsfientligt eller inte (vilket jag har svårt att tro eftersom flertalet jag känner som kommit till Sverige från andra länder, har valt att lägga sin röst på det partiet)

Det fria ordet – att få skriva de åsikter vi vill, vilket det är politiska eller religiösa, kriminaldeckare, romaner, noveller, självbiografiska eller vad det vara månde – det måste varje författare känna lycka över. Men så blir det ramaskri på Bokmässan för att en grupp som uppges vara högerextrema (jag vet inte vad de står för, då jag knappt hört om dem förut) skall vara närvarande.

127 författare bojkottar nu Bokmässan av den anledningen.

Hur var det nu med det fria ordet och demokrati- ”alla människors lika värde och rättigheter och om möjligheten att vara med och bestämma” (se länk till riksdagen högre upp i inlägget)? Plötsligt är ”finfolket” för fint för denna grupp som döms ut som extrem. Varför skulle de inte få vara goda nog att närvara med sina publikationer? Är de tidigare etablerade skribenterna alldeles för fina i kanten? Letar vi i deras garderober, kanske vi hittar sådant de inte vill belysa. Vad är de rädda för? Hur skulle de tycka om 127 författare bojkottade Bokmässan för att de själva är närvarande? Bara för att de är de.

De som tillhör det självutnämnda finfolket i finkulturen (vad nu kultur är och vad som är fint och fult är.. vem kan säga det, egentligen?) behöver ju inte besöka montern för den grupp de nu bojkottar mässan för. Flera av dessa författare har jag haft stor respekt för; deras kunskap, deras förmåga att berätta, deras livshändelser – men i och med att de sätter sig över demokratin och beter sig som barnungar, så sjunker min respekt för dem. Visserligen går ingen av dem i konkurs för att jag slutar köpa och läsa deras verk, men det är mitt sätt att protestera mot deras småaktighet, mot deras sätt att sätta sig över andras åsikter och fria ord, andras rättighet till demokrati.

Vill vi i Sverige ha demokrati, får vi också acceptera att det finns utrymme för sådana grupper som inte passa våra egna liv och åsikter. Vi vill bli accepterade och respekterade av andra – då måste vi också ge det tillbaka. Vi behöver inte nödvändigtvis gå i klinch med dem, gå in i diskussion om vad som är rätt eller fel. Det som är rätt för mig, kan vara fel för Dig och omvänt. Man kan däremot föra samtal, fråga varför någon står för den åsikten man står för, varför man ger ut de verk man ger ut, hur tankarna kring ens val av liv, vilket är det är politiskt, religiöst, antipolitiskt eller antireligiöst eller vad det vara månde, går. Vi kan lära mer om andra, om annat, om andra tankar och åsikter.. vi kan lära oss mer om livets olika sidor än våra egna stelopererade synsätt. Men vi får aldrig rucka på demokratin, det fria ordet.

De som nu vill bestämma vart det fria ordet skall stoppas och inte, de väljer en alternativ väg som stora delar av världen kämpar emot: diktatur. Är det DET man vill ha?

Jag bara undrar och slår ett slag för fortsatt demokrati, det fria ordet och att vi respekterar varandras olikheter – också i det självutnämnda finrummet.

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php