Apr 22 lör 2017

Att blogga

För min del började det med papper och penna samt ett kollegieblock. Dagar som var onda, dagar som var goda, känslor, tankar, sorg och glädje.. allt fick plats på sida efter sida. Som liten fick jag en dagbok av en väninna och i den skrev jag lite vardagssaker men inga hemlisar som många skrev.

Skrivit har jag alltid gjort och en hel del har blivit publicerat i både lokala tidningar och i nationella.

Så kom internet och på något vis tappade papper och penna samt kollegieblock sin funktion. Fast för mig tappades funktionen redan långt innan, när livet vände och jag skrivit av mig allt – eller i alla fall det mesta.

I början av 2000-talet började det skrivas om Lunarstorm – en sida där ”alla” höll till. Innan mina barn skulle uppmärksamma Lunarstorm genom skolan och klasskamraterna, så gick jag till internetcafét här i stan (det var innan datorn var varje persons möjlighet till privat ägande) och skapade mig ett konto för att se vad det var för något. Bästa sättet att motivera någon åt ena eller andra hållet (skapa konto eller inte skapa konto) var ju att ha lite på fötter själv, så att säga.

Där fanns funktionen dagbok. Den kunde man låta ligga offentligt eller dela med sina vänner. Man kunde skriva och markera att ingen fick läsa. Bara jag själv. Det passade mig fint, att skriva bara för mig själv på en plats där det inte tog fysisk plats.

Jag lärde känna lite folk på sidan, människor som genom åren kommit att bli nära vänner, och jag började våga låta några av dem läsa det jag skrev. Samtidigt blev jag nyfiken på vad andra skrev och läste andras dagböcker. Det gav mig modet att öppna upp för fler att läsa.

Plötsligt en dag hade dagboken ändrat namn till Blogg. Det fanns plötsligt möjlighet att starta egna, gratis hemsidor och det gick mer över till att bli en blogg fast det fyllde samma funktion. Jag har haft några genom åren i olika format men denna är den som håller sig vid liv.

Det roliga med att skriva, var att få respons. Väcka tankar, diskussioner, öppna upp för samtal. Få andras syn på mina tankar, få andras åsikter om tillvaron. Det var alltid lika spännande att öppna mailen för att se om någon hade lagt in en kommentar, eller om någon valt ”Kontakt”-funktionen och mailade sina tankar. Alla har inte orken att stå upp för sina ord offentligt och det kan finnas många anledningar till det, som måste respekteras.

Men så kom Facebook och ”alla” började använda sig av det forumet. Ett forum som vuxit till att bli hur stort som helst. Jag har registrerat mig på Facebook, avregistrerat mig.. skapat nytt konto, inaktiverat det.. och aktiverat det igen. Jag är kluven till det forumet för egentligen fyller det ingen större funktion än en mail där jag kan ha kontakt med vänner som bor i andra länder eller på annan ort än jag själv. När jag vid tillfälle avregistrerat mitt konto alt. inaktiverat mitt FB-konto, har folk skrivit ”Men åh, vad jag kommer att sakna Dig” och jag har påpekat att vi både kan maila och ringa varandra. Vi KAN faktiskt leva livet utanför Facebook. För vissa har det aldrig skett – ingen vidare kontakt efter att jag brutit med Facebook. Nåja, så mycket saknad var jag ju inte :happy_tb: Snacka går ju… :innocent1_tb:

Bloggen är mer och mer ett försvinnande forum. Vi är några ihärdiga sista entusiaster som samtalat om det. För att folk skall läsa, så följer man inte en blogg på samma sätt som förr. Läggs inte länken till bloggen in på Facebook, så syns den inte och blir inte läst. Lägger man in länken, så läser folk men kommentarerna kommer inte i bloggens kommentarsfält. Nej, de kommer på Facebook. Det är lite trist, kan jag tycka. Men å andra sidan – jag är inte så entusiastisk själv längre och läser allt mindre andras bloggar. Jag har tappat sugen på datorlivet. Kanske har många andra det också.

Min tanke var ju att stänga bloggen i vintras, men undertecknad hade glömt att avregistrera prenumerationen och vips, kom fakturan som ett brev på posten. Nog hade jag kunnat meddela att jag inte ville ha kvar sidan, men lite vän av ordning, så vill jag allt säga upp prenumerationen i god tid. Den löper det år den löper.

Varför lägga ner? Jag känner att jag inte har så mycket mer att säga och kameran är inte med så ofta som förr. Allt går i vågor, livets olika vägar skapar nya prioriteringar, nya val och nya tankar. När jag vid tidigare tillfälle stängt ner bloggen, har jag stundom kunnat sakna den möjligheten att nå ut, berätta något, visa något i bild.. delat mina tankar med andra. När jag öppnade den igen – ja, då var inte entusiasmen så stor ändå.

Ni får stå ut med mig tills detta innevarande år nått sin ände. Det blir med all säkerhet inte ett inlägg varje dag men kanske någon då och då. En blogg håller sig vid liv av entusiasm, av en tvåvägskommunikation. Det är som ett förhållande: kan inte båda parter ge och ta, göra sitt yttersta för varandra och relationen, så dör den ut.

Nu skall jag ge mitt allt i en annan relation än denna :happy_tb: men kikar in lite nu och då.

Tills nästa gång: Njut av tillvaron!

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php