Feb 26 sön 2017

En hyllning till sofflocket

Efter ett par härliga dagar i Bergslagen med alla mina ljuvliga kurskamrater, valde jag att på lördagen bara strosa i stillhet genom stan. Solen strålade och det var verkligen vårluft ute.

Av någon för mig oförklarlig anledning, gick jag in i den privatägda bokaffären i stan. Det var verkligen en gåta för mig, då min bokmal varit på rymmen ett par år och läslusten inte har varit åtkomlig.

Väl inne i affären, ser jag att det är skyltat med ”REA!” Om det är något jag brukar vakna till av, är det just bokrea och ha lite koll på det. Men hur som haver, så strosade jag runt lite på måfå och tittade på lite olika alternativa böcker och hoppades att någon enda liten stackare till bok skulle ropa på mig.

Plötsligt fann jag mig stå och bläddra i en bok och orden som slog mig hårt, rakt in i hjärtat och fyllde mig med lycka var: ”Pengar hinner man räkna i farten men inte fågelsång, soluppgångar och händer flätade i varandra. Sådant behöver kärlek och ro. I kärlek och relationer är det affektionsvärdet som är det verkliga värdet” För min inre syn såg jag mig gå hand i hand med min livskamrat, betraktande solnedgången. Jag såg oss tysta stå på farstutrappan med fingrarna slingrade i varandra och beskåda soluppgången samtidigt som vi lyssnade på fåglarnas välkomnande morgonserenad. Jag kände hur jag plötsligt befann mig här och nu – vilande i stundens uppenbarelse och visste att boken hade hittat mig.

Jag köpte den.

Hemma började jag nästan genast läsa. Ögonen slukade varje ord, varje stavelse. Författaren beskriver varmt och hjärtligt behovet av vila. Vila och göra ingenting, vila och göra något annat än det man brukar, vila i att göra det man brinner för. Vad händer i vila? Var är egentligen innebörden i orden ”Jag skall sova på saken”?

När vi jobbat och slitit och är trötta för att vi glömmer att vila, kommer man på att det är dags att ta semester för att vila i kapp. ”Jag har hört det tillräckligt ofta och kan inte undgå att se ett mönster. Någon skriver på Facebook: ”Efter en helt hopplös höst drar jag till Kanarieöarna en vecka och vilar ikapp!” Och responsen från oss andra låter inte vänta på sig: ”Fiiiina du! Det har du förtjänat!” Men vilan är inte i första hand något man är värd. Inget man förtjänar heller för den delen. Det är en plikt så nödvändig att man gör klokt i att hemfalla åt den ett helt dygn i veckan. Föga upphetsande, kan tyckas, men räddar det ens liv kanske man kan stå ut”

Visst är det så att vi har en plikt mot oss själva att vila. Många rusar på; upp tidigt på morgonen för att ordna med frukost, barn, make/maka, dagis och skola. Iväg till jobbet och prestera, skynda, skynda, vara tillgänglig också på toaletten, på lunchen, på fritiden Glöm för all del inte att läsa jobbmailen! Hämta barn, laga middag, läsa läxor, natta barn, läsa jobbmail igen, försöka få till ett fungerande kärleksliv och däremellan barnens alla aktiviteter, köra, hämta, heja på – och försök andas om Du vågar!

Ju mer jag läser boken, desto mer ler jag. Författaren skriver med inlevelse och humor, självinsikt och slår spiken på huvudet om och om igen. Trots att jag inte tillhör skaran som blandar arbetsliv med privatliv; jag vägrar läsa mail efter att jag stämplat ut samt att jag inte har småbarn som skall köras och hämtas, nattas och väckas utan har en drägligt lugn tillvaro fylld av olika former av vila, så roar mig boken ändå och lockar till att läsa varje rad.

Boken är en hyllning till sofflocket och heter Det händer när du vilar och är skriven av Tomas Sjödin. Känner Du att Din hyllning till sofflocket har kommit på skam och Du letar febrilt efter det där locket att vila på: Köp och läs boken! Du kommer förstå att Du har en plikt att göra sofflocket sällskap!

Vilade, det var något jag verkligen gjorde i Bergslagen – genom att göra någonting annat än det jag brukar.

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php