Jan 07 lör 2017

Det knackade på dörren…

….och jag gick för att öppna. Lite halvslö så där lagom på en lördagskväll efter att just avslutat Engelska Antikrundan på tvåan och funderat på om jag skulle bege mig av ut på en kvällspromenad.

Utanför stod äldste sonen med en bukett blommor.

Jag tänkte på Dig… ” sa han och överräckte buketten.

Han kom in en liten stund och vi stod och småpratade. Dessvärre hade han inte tid att stanna då han och svärdottern skulle få besök. Men ack, vad detta lilla besök värmde mitt modershjärta. Älskade barn!

En knackning på dörren kan betyda så mycket, en handling i kärlek! Tack, älskade son! Jag älskar Dig också!

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php