Jan 05 tor 2017

… och plötsligt var världen vit

Så kom det till slut, det där vita som några vill ha och andra inte: Snön. Jag har inte bestämt mig ännu hur jag ställer mig till snön. Den är vacker i sitt vita gnistrande sken som lyser upp mörkret samtidigt som det dämpar ljudet av bilar och annat där ute. Baksidan med snön är ju halkan och allt vad det för med sig i form av människor, kanske i synnerhet äldre, som faller och bryter både armar och ben.

Det var inte kallt i morse när jag skulle åka till jobbet (varannan dag är jag på en mottagning 6-7 km bort och tar bilen. De andra varannan dag går jag till jobbet, då jag är på en mottagning bara 1,7 km bort) men det blåste rejält. Parkeringen var självklart inte skottad/plogad men det gick bra att ta sig ut. Dagen blev strålande vacker och jag hade möjlighet att flexa ut tidigt.

När jag kom hem blev det en snabbis i soffan med lite yoghurt och müsli och sedan gick det inte att sitta kvar inne. På med termobyxor och annat som skulle hålla mig varm, så gick jag till Kalmarsundsparken. Min för säsongen nyköpta vinterjacka fick bekänna färg och den höll inte måttet. Av en Didriksons vinterjacka trodde jag mig kunna kräva att den skulle hålla vinden ute, men fler Didriksons blir det inte för min del. Den duger till mildare väder och jag får leta efter annat som håller värmen bättre inför nästa säsong.

Hur som haver, så var det en skön promenad ändå. Knastret under skorna fick mig att le, det kändes helt okej att världen hade blivit vit. Trots min ambivalens, så kan jag njuta av vintervädret och skall fortsätta glädjas åt att denna delen av världen har färgats vit.

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php