Nov 05 lör 2016

Plötsligt blev jag disträ

Faktum är att jag känt mig stressad en tid – en sådan där inre stress där det är svårt att få ordning på tankar och mig själv. Visserligen är det en viss arbetssituation som inte är bra och logisk, men det skall vara så nu och vi skall ”testa och se om det fungerar”. För mig handlar arbete om att alla drar sitt strå till stacken för att skapa en god arbetsmiljö, god anda och skapa skratt och glädje men också att verksamheterna man arbetar i, skall utföras under kontinuitet på ett sätt som gynnar både – som för min del – patienter och verksamhet och kollegor. I vår verksamhet skriker alla unisont hur de vill ha det, men för döva öron. Det är inte alltid av godo att gå från golv till chef, vilket man tycker vore det bästa. Den som varit på golvet vet hur det bör fungera… men någonstans på vägen tappar de den delen av minnet.

Nå, hur som haver – denna arbetssituation som skapar denna stress inom mig, genererar en del frågor för min del… hur jag skall agera. Jag vill gå till jobbet och känna den genuina trivseln varje dag. Självklart kommer alltid dagar när vi är lite anti, men generellt få må bra på arbetsplatsen tillsammans med sina kollegor. Det innebär att jag upptäckt att jag stundom är väldigt disträ och okoncentrerad. Det blev jag påmind om igår.

Efter jobbet åkte jag till massören. Jag hade bokat 30 min och behövde bara ta av tröjan för att få rygg, nacke och axlar behandlade. Plötsligt kommer jag på mig med att jag är på väg att knäppa av mig byxorna! I huvudet rusade tankar kring min just berättade situation, tankar jag försökte mota bort för att jag skulle vara närvarande i det samtal massören och jag förde just då…

Behandlingen gick ju bra i alla fall och som alltid, mer än nöjd, så kunde jag lämna honom men jag kände mig så otroligt frånvarande och det är inte likt mig. Innan jag gick till jobbet på morgonen, hade jag bokat tvättid. Väl hemma, glömde jag den och kom på det en timme senare… men lika fort som jag lämnade tvättstugan, glömde jag att jag hade tvätt att ta hand om och kom på det 2.5 tim senare! Jag får vara tacksam över att jag inte gick in hos grannen i glömska över vart jag bor!

Nå, tvätten blev hämtad när den var klar och jag ordnade lite med blommorna och hemmet. Men det är en skräck att upptäcka denna okoncentration! Det skrämmer mig verkligen.

Men jag får väl försöka se det från den ljusa sidan och intala mig att det är tillfälligt, tills saker har stillat sig – men på jobbet måste jag ju roa mig lite…

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php