Jul 31 sön 2016

Att ta livet av getingar, humlor och bin

Undertecknad tillhör kategorin som aldrig har uppskattat att bli störd av gaddförsedda insekter. Faktum är att jag har känt en viss känsla av fobi för i synnerhet getingar och bin även om jag inte uppskattat humlor på nära håll. Ni kan ju se det framför er själva: En tjej med mild till grov panik i blicken som viftar bort dessa flygfän samtidigt som hon springer därifrån, nästan gråtande. I bästa fall och de bästa av dagar när hon var tuff nog, kunde hon till och med ta fram flugsmällaren och slå ihjäl de små stickarna eller mata dammsugaren med dem. Allt för att utrota de som olovandes kom i hennes närhet!

Varför blev det så? Jag vet inte… samma har ju varit med spindlar. Gåshuden har spridit sig på hela min lekamen och jag har nästintill fått hjärtstopp. Det där med spindlarna är över och förbi och det är jag innerligt tacksam för. Hur det gick till, vet jag inte heller men jag lärde mig på något vis att samarbeta med de små äcklen.

För ett år sedan eller två, blev jag tipsad om ett TV-program om just humledöden. Det handlade samtidigt om bin och getingar, vad som faktiskt händer om vi inte har dem. De pollinerar vår gröda och på så vis får vi mat på bordet. Det var en brittisk journalist som fått upp intresset för just insektsdöden och började forska lite i det. Han tog hjälp av biodlare och andra kunniga. Han till och med skaffade ett eget litet bisamhälle. Tyvärr hittar jag inte programmet på google, men kanske någon har sett det och vet vilket program jag talar om.

Det var en fantastisk resa journalisten tog oss tittare med på! Kunniga personer berättade och visade hur det hela fungerade och förklarade vad som sker om vi inte har dessa små pollinerare på vår jord. Vi står där i princip med vatten kvar. Allt är ju en ekologisk cirkel där alla drar sitt strå till stacken. Ingen pollinering, ingen befruktning… ingen befruktning, inga grödor eller kött – för våra djur äter oftast grödor av olika slag. Ni kan ju tänka er så tomt det skulle bli på våra bord.

Jag fick mig en rejäl tankeställare under programmet och skämdes rejält! Efter det har jag börjat bekanta mig med de små liven. Jag springer inte ifrån dem längre – jag tror min skräck för dem har berott på att jag aldrig vetat om jag är allergisk mot deras gift – jag sitter till och med snällt kvar på en stol eller bänk där det flyger och kryper getingar, betraktar dem och tycker de är rätt söta! För det är de! Humlor har alltid varit söta, tycker jag, men har aldrig velat riskera ett stick – men ingen av dem använder gadden och sticker. Sådant sker av misstag om man har en sådan insekt på kroppen och råkar klämma dem, trampa på dem etc. I fredags kväll satt en väninna och jag på min veranda och åt mat samt pratade ett par timmar. Det kom en hel del getingar för att ta för sig av träbänkarna, men vi satt båda kvar – och jag kände mig stolt som faktiskt gjorde det!

När jag numer läser om tips och råd för att utrota getingarna, liksom denna lilla artikel, så hoppas jag att de som lämnar ut dessa tips samt brukar dem själva, en gång blir upplysta kring världens behov av getingar och deras anhängare. Även om de inte är speciellt trevliga att ha surrande runt matbordet, så kan vi ju göra lite själva för att hålla dem borta när man sitter ute i solen: Finns en saftkanna på bordet; se till att det är en kanna med lock. Glas med saft kan förses med lock och till de små barnen finns ju lite skojiga flaskor med lock och sugrör. Ha matparaply över salladstallriken och andra matförsedda uppläggningsfat.. duka av så fort ni ätit klart och återgå sedan att avnjuta en stund ute.

Det har till och med gått så bra för min del, att jag kan tänka mig att ha ett bisamhälle. Men det kan inte ske innan jag hittat min lilla stuga att bosätta mig i. Men om det förverkligandet, om bisamhället – det får jag tänka igenom ett par gånger till. Det krävs lite kunskap som jag ännu inte satt mig in i och det kanske aldrig blir av – men bara att tänka tanken.. det är stort för mig.

Men det där med att ta livet av de små gaddförsedda flygfäna – det är numer otänkbart för min del. Jag hoppas det blir så för Dig också.

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php