Jul 01 fre 2016

Jag hade glömt att ställa alarmet….

22:33 i kategorin Allmänt

Min stora fasa är att försova mig! Det händer aldrig. Nästan aldrig i alla fall. Det är trots allt många år sedan det hände. Av någon anledning tänkte jag tanken när jag la mig igår, att jag inte får glömma ställa alarmet på ringning. Varför jag tänkte tanken, vet jag inte. Det sker ju liksom bara automatiskt. Egentligen borde jag ställa larmet på att ringa måndag-fredag. Men jag valde att läsa en tidning en stund igår innan jag skulle släcka.

Drömmen jag hade på morgonkvisten, var ljuvlig. Men när det blev som mest spännande, vaknade jag med ett ryck! En svordomsramsa for igenom huvudet- tills jag tittade på klockan!

Nå, det var en halvtimme kvar tills den skulle ringa så jag svor lite till… men kom på en sak…Hade jag ställt larmet på ringning? Jag var bara tvungen att kolla det, så jag kunde somna om en stund.

Nej! Larmet var glömt! Visst är det märkligt hur vårt undermedvetna kan agera! Tack gode tid att det ”larmet” funkar i alla fall. Det vore hemskt att försova mig och komma för sent till jobbet!

Nå, det var ingen idé att somna om. Upp fixa frukost och sedan gå de få stegen till jobbet. Jag tillhör kategorin som gärna är på jobbet i god tid. Att starta upp dagen i lugn och ro, fixa med patientlistorna, göra klart undersökningsrummen, se till att allt är på plats utan att stressa, det är guld värt.

Något annat som varit guld idag, är att jag efter jobbet hämtade min lilla prinsessa. Vi gick raka vägen till den stora lekplatsen inne i centrala Kalmar där det blev gunga, åka rutschkana (jodå, jag fick snällt vara lydig och sätta mig för att åka, jag också… och hon skulle sitta i mitt knä), klättra och titta på de andra barnen. Men innan vi kom fram, skulle hon sitta på kanten till Systraströmmen och kasta ner gräs och lite smågrus i vattnet.

På väg hem för att fixa middag, blev det intressant med ett gäng duvor som hon gärna ville klappa. Det ville inte duvorna. De flög sin väg.

Väl hemma, hjälpte hon till med att laga mat. Precis som sin far och sina farbröder, älskar hon att hjälpa till att röra i grytorna. Att diska är också skoj – hon brås på mig därvid – och ju mer våt klänningen blir, desto bättre! Tur jag har klädbyte till henne här. Efter mat och disk, sprang vi runt i trädgården och hade det mysigt. Men så skulle hon plötsligt sitta på grindstolpen. Där satt hon och vi räknade bilar på parkeringen utanför. Underbara lilla prinsessa! Plötsligt såg hon fastighetens piassavakvast, bad mig ”gå bort dit” och så pekade hon med hela handen. Hon skulle sopa! Så kom pappan och hämtade sin lilla prinsessa. Hon kommer en stund i morgon igen när pappan och sambon skall köra en del saker till tippen – fast det heter väl inte så längre, förstås.

Vad vore väl livet utan våra barn? Försova sig eller inte, så är barnen det bästa som finns!

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php