Jun 22 ons 2016

Ibland överträffas även jag

Skeptiker som jag är, så har jag haft svårt att tro att en salva, typ de som innehåller diklofenak, skulle kunna hjälpa på inflammation och smärta.

Ibland slår livet till med dunder och brak för att lära undertecknad att inte ifrågasätta så mycket :rolleyes_tb: Torsdag 9 juni kom lilla prinsessan och skulle vara hos mig till fredagen. Allt var som vanligt och vi gick till lekplatsen inne i stan. Där finns alltid så mycket att göra, andra barn och det är liv och rörelse.

Plötsligt kände jag av en välbekant känsla av ont. Just denna typen av ont brukar komma 2-3 ggr/år. Det utgår från höftbenet på något vis och gör ont vid vissa rörelser bak i ryggen. Det brukar ge sig inom några timmar, i alla fall över natten, så jag var inte orolig. Men det var inte helt lätt när lilla N pekade på kojan under rutschkanan och sa: ”In dä” och mer eller mindre puttade in mig i kojan. Det var bara att försöka böja mig ner och ja… krypa in. Där lekte vi tittut en stund och så fort jag försökte ta mig ut ur koja, så gjorde den lilla raringen klart för mig vem som bestämde :tongue1_tb: Vad gör jag inte för prinsessan? :wub_tb:

Nå, vi fortsatte leka och det ömmande småonda gick över i ren, skär smärta och det blev svårt att röra sig. Till slut skulle vi i alla fall hem och fixa middag. Så länge jag var i rörelse, så var det okej. Men att sätta mig ner, böja mig, resa mig från sittande… ja, allt som krävde att jag hade en böjande rörelse i höften, genererade explosiv smärta i ryggen och ner i benet.

Det var inte precis så det brukade vara, men jag var övertygad om att det skulle gå över inom några timmar…

… tills jag insåg att det inte gick att vända mig i sängen under natten. Oj, vad jag längtade efter någon som kunde komma och vända mig försiktigt… mycket försiktigt.

Så där fortsatta det sedan under fredagen. Jag hade verkligen behövt en på- och avklädare också :happy_tb: och plötsligt blev jag varse hur illa det kan vara att ha det så här kroniskt och kanske inte bli trodd av sin läkare.

Hur som haver, så var jag mest orolig för hur jag skulle klara av att börja mitt nya jobb på måndagen, om jag nu inte var rörlig! I mitt jobb måste man kunna röra sig fritt och även om det är på en mottagning där det inte innefattar tunga lyft av patienter, så krävs det ändå en del knäböj. Att börja en ny tjänst med sjukskrivning, det kunde det inte bli tal om! Men innan dess var det en vända till Sweden Rock också. Det gick ju bra att sitta i bilen, när jag väl kommit in i den! Jag trodde väninnan skulle gråta när hon såg hur det var med mig och jag kan ju säga att föda barn – det hade jag nog hellre gjort än att ha detta!

Inne på festivalområdet blev det ju att vi stod stilla längre stunder när vi lyssnade på banden som spelade – men jag var tvungen att gå runt… när kylan kom krypande, gick vi till bilen och jag skulle byta till jeans – då drömde jag om den där av- och påklädaren igen :happy_tb:

Det började bli ohållbart i alla fall, för detta gick inte över! När jag kört väninna och hennes packning till tåget på söndagen, åkte jag till apoteket och tänkte att jag kanske måste böja mig för krämer med inflammationshämmande medel. Jag började bli lätt desperat. Om några timmar skulle jag stå på min nya arbetsplats och i det skicket jag var, skulle det aldrig gå!

Jag sa till kvinnan på apoteket att jag inte visste vad som hänt, om det var en inflammation eller inte och att jag inte var så sugen att smörja mig med medicinsk kräm om det inte var nödvändigt. Hon menade att det inte var skadligt att smörja även om det inte var inflammerat. Så jag köpte en tub, åkte hem och smorde genast. Någon timme senare började smärtan ge sig lite. Till natten smorde jag igen och det gjorde inte så gnistrande ont även om det smärtade under natten. På morgonen när jag gick till jobbet, var det bara lite ömt och jag rörde mig relativt obehindrat.

Då beslutade jag mig för att testa hela veckan! 3 gånger om dagen… och gissa över min förvåning när jag efter ett par dagar blev i stort sett helt smärtfri :shock_tb: Det är lite ömt fortfarande men jag slutade smörja efter 1 vecka.

Förutom att ha lärt mig hur illa det kan vara för de som går med kronisk smärta i ryggen – och då menar jag inte lite ”Ont i ryggen” som vi kan få för att vi är trötta i ryggen, har gått och stått mycket – utan verkligen ont på gränsen till önskan om att få ett slag i huvudet och isande tandvärk i 8 tänder hellre än detta – så har jag blivit överträffad också av den där salvan som faktiskt, trots skeptikern i mig, funkade! Ibland måste man våga (läs: vara förståndig nog…) ge med sig… :happy_tb:

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php