Mar 21 mån 2016

Relationsfördomar

Vi går alla med fördomar av något slag. Den största fördomen är att vi inga har.

En väldigt stark fördom, eller åsikt i alla fall, när det kommer till parrelationer, är att mannen skall vara äldre än kvinna. Den åsikten har levt intensivt i människans historia allt sedan tidernas begynnelse.

Varför det blivit så, finns ju funderingar kring. Det sägs att män mognar senare än kvinnor och att det därför blir en mer jämlik relation om mannen är några år äldre. Det är väl kanske ändå att ta med en nypa salt, då det är väldigt individuellt.

Tack och lov luckras denna väl inristade åsikt upp allt mer, men folk höjer fortfarande på ögonbrynen om kvinnan är äldre än mannen.

Det fanns en gång när jag själv stod inför fullbordat faktum när jag träffade en man. Jag slets hårt med mitt inre men insåg också hur korkat det var. Han var ju trots allt bara 1,5 år yngre än jag! :laugh_tb: Det där har jag skrattat många gånger åt – min egen ambivalens.

Generellt är det så att så länge det är ”lagom” åldersskillnad mellan man och kvinna – säg att mannen är max 10 år äldre – så är det okej. Sedan börjar det pratas om vad ”mannen är ute efter”. Om kvinnan är 10 år eller äldre än mannen, då är hon en ”couger” och jagar ”smågrabbar” och borde skaffa en man i sin egen ålder. (Benämningen couger har blivit allmänt för kvinnor som är tillsammans med yngre män men tittar vi i Urban Dictionary, betyder det att kvinnor 50-80 år har relationer med tonåringar)

Om kvinnan alls är äldre än mannen, om så bara något eller några få år, så blir det gliringar med glimten i ögat, både för mannen och kvinnan. Då måste man ha en portion humor själv och kunna ge svar på tal.

Nå, jag lärde min läxa och det var inte så farligt att vara tillsammans med en ”yngre” man :happy_tb: Det lite komiska i min reaktion först, motsade allt jag stått för i alla tider; att ålder och kön inte spelar roll i ett förhållande. Älskar man varandra innerligt och känner att man varje morgon verkligen vill vakna intill den man älskar, så är det rätt.

Men vad är det som gör att vissa ränder har svårt att raderas ut? Hur gamla vi är, hur vi ser ut, varifrån vi kommer, vilken ryggsäck vi bär med oss, vilket kön vi har – varför skall det spela roll när det kommer till sann, innerlig kärlek? Möter man någon man känner sig attraherad av, där man efterhand inser att ”denna personen vill jag verkligen inte vara utan i mitt liv” – varför skall man då fråga hur gammal någon är, vad den bär för historia, varifrån den kommer? Varför skall man behöva tänka på vad omgivningen skall ha för åsikter? Varför skall man avstå en kärleksfull relation för att omgivningen har åsikter om det?

Det är dags att vi raderar ut de sista hårt sittande ränderna när det gäller relationer och åldersskillnad, hur den skall se ut, vem som skall vara den äldre. Kärleken har inga sådana begränsningar. Det är bara vi själva som kan avgöra i den frågan, vart våra gränser går. Det går inte att bestämma sig för vem man blir förälskad i, vem man älskar. Det bara händer :wub_tb:

Till syvende och sist så….

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php