Feb 11 tor 2016

Det sköra livet

Vi påminns lite nu och då om livets sköra trådar – trådar som å ena sidan är enormt starka och håller i över 100 år medan andra trådar är så sköra att varje andetag kan vara det sista.

Det enda vi vet om våra liv, är att det en dag är slut – frågan är bara när. Men den frågan vi egentligen borde ställa oss är: tar jag vara på mitt liv här och nu? Lever jag det liv jag vill? Med den och de jag vill? Har jag verkligen jobbet jag brinner för och är glad över att ha?

Många av oss tvekar när tankar på förändring kommer på tal. Vi vågar inte byta jobb fast vi inte trivs, vi vågar inte bryta upp våra relationer, trots att vi vet att det bästa för alla vore att gå. Vi säger ”jag hör av mig i morgon” men morgonen kommer och går… och en vacker dag kan vi inte längre höra av oss till den personen, som väntade och väntade på att löftet skulle infrias och att bli kontaktad. Eller det där besöket någon lovade att göra, som uteblev och till slut blev det försent.

Efter att ha jobbat i natt och sovit några timmar, fick jag besked om att en god vän plötsligt är borta. Hon finns inte mer. Min chock är ingenting mot vad hennes familj står i. Men likaväl drabbar sorgen mig och automatiskt går tankarna till reflektioner om mitt eget liv. Lever jag det liv jag vill? Där jag vill? Vad eller vem och vilka saknar jag i livet? Säger jag tillräckligt ofta – men framför allt visar det – till barnen att jag älskar dem? Hur mycket de betyder för mig? Säger jag till mina vänner att jag älskar dem och uppskattar deras närvaro i mitt liv? Vet de om att jag älskar och uppskattar dem bara genom mitt sätt att vara? Vet de om att när jag säger att jag finns här för dem, vet de att jag menar det? Kan de känna sig trygga med att min utsträckta hand är till för dem? Har jag nått fram med budskapet?

Efter middagen blev det en lång, rask promenad på 8 km där tankarna fick rulla runt som i en tumlare… om min väns liv, hur skört livet är… att enda garantin vi har är att döden en dag kommer. Tankar på mitt eget liv, på vad som är på gång i det, förändringar och förbättringar… saknad och längtan ….glädje och sorg… mina älskade barn och barnbarn… ljuvliga, älskade vänner… att det finns några av mina vänner jag aldrig sagt hur mycket jag älskar dem även om de vet det… Jag säger ibland att jag är glad att de finns i mitt liv.. jag söker upp dem ibland, ibland inte så ofta.

Vi påminns varje dag i både smått och stort att livet är skört och ibland blir det en käftsmäll till påminnelse. Ändå rullar våra liv på i sakta mak och det är väl så livet är; vi kan inte leva på andras erfarenheter… men vi kanske kan lära oss att reflektera över våra liv; vad vi vill, med vem och vilka vi vill det.. skall vi köpa huset eller skall vi sälja? Skall vi köpa den där bilen eller klarar vi oss utan? Skall jag leva vidare i denna relationen fast vi är klara med varandra… eller skall jag gå nu och kanske hitta lyckan på annat sätt? Den där mannen eller kvinnan som mitt hjärta slår extra för, som jag är förälskad i, men som jag inte vågar tala om att jag gärna vill slippa leva utan… är det kanske dags att tala om det och hoppas på gott gensvar? Vågar jag kalla mina vänner för ”älskling” utan att det missuppfattas?

Hur ofta jag än säger att jag älskar de jag älskar, men framför allt visar dem det i handling… så kan jag nog göra det oftare. Till vissa vänner säger jag ”älskling” men skulle kunna säga det till fler… det finns alltid plats för förändring och förbättring i mitt liv… Att avveckla relationer som bara tar energi, skapa nya relationer som ger energi… att umgås mer med de som betyder något…

Det är kanske dags att genomföra de där förändringarna vi funderat så länge på… det är kanske hög tid att vi börjar ta ansvar för våra liv och lycka… för tar vi inte vara på oss själva, tar hand om oss… hur skall vi då kunna ta hand om andra, dela lyckan…

Livet är så skört och det är vår plikt gentemot oss själva och vår omgivning att vi tar vara på det… för det är bättre att hitta de lyckliga spåren i livet, än att ångra att vi aldrig vågade.

Fina Lena… Du fanns alltid där med Ditt stora hjärta. Du tog väl hand om Din familj som Du älskade över allt på jorden. Ni var hårt prövade. Dina vänner kunde lita på Dig. Nu när allt lugnat sig, fick också ännu en liten människa plats i Din och Din familjs liv. Nu är Du borta och mina tankar går till er alla. Vissa får allt medan andra till synes går igenom livet oprövade. Men det som är min övertygelse är att vi får de prövningar vi är betrodda att få, de som universum vet att vi klarar av på ett eller annat sätt.

Du klarade Dina med bästa betyg, Lena.

Trots att vi inte haft vidare mycket kontakt de senare åren, så var det alltid med glädje de gånger vi kom i kontakt igen. Det är så livet är.. ibland har vi mer kontakt än andra gånger. Vi kommer i varandras väg av olika anledningar. Vissa människor kommer i vår väg för att finnas där när vi just behöver medan andra finns där alltid. Oavsett hur ofta eller sällan vi hördes av, så var det alltid med glädje de gånger vi tog kontakt. Nu är sista kontakten tagen men Du kommer alltid att finnas med mig i mina tankar och mitt hjärta. Vila i frid, Lena. Du sken som en diamant här i livet – nu skiner Du som en diamant på himlens vackra valv

3 kommentarer till “Det sköra livet”

  1. thile Linux Google Chrome 34.0.1847.76 skrev den 11 Feb 2016 @ 18:35

    Åh..så inderlig vakkert du skriver om vår kjære Lena
    Jeg er glad i deg, Majsan
    .godt du finns i mitt liv.

    Takk, Anne. Lena var ett gott menneske
    Jeg er glad i deg å, Anne og det
    er godt at Du finns i mitt liv.
  2. Thile Linux Google Chrome 47.0.2526.100 skrev den 11 Feb 2016 @ 21:35

    Varme tanker fra meg.

  3. thinki.se Windows NT Mozilla 11.0 skrev den 14 Feb 2016 @ 14:20

    Stor kraam från mig. Så vackert skrivet <3

    Kram tillbaka, E. Hon var en mycket vacker
    människa, vår Lena :wub_tb: Det är bara
    så ofattbart :down_tb:

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php