Feb 08 mån 2016

När jag är ute och reser….

… då händer det saker. Har det inte varit SJ genom åren som ställt till med förseningar av alla det slag, så är det stormen Gudrun. Men hur det än är… så händer det oftast en hel del på mina resor. Som jag berättade för lite sedan, så har jag varit i Norge några gånger senaste året och under hösten och vintern har jag besökt Hyllestad kommun.

Hur en av dessa resor tog sig an, skall jag berätta här… och det har nog lite med livets ironi att göra: Det är dags att varva ner…. Inte bara ge andra en vägledning i att se över sitt liv utan vända blicken mot mig själv också…

Vill man ha 100% kontroll på sina resor, inte riskera att få oväntade äventyr eller oplanerat tvingas byta tåg eller vad man nu reser med – då skall man lugnt låta bli att åka med mig :happy_tb:

Tycker man det är ganska trist att resa och verkligen önskar att något utöver det vanliga händer – ja, då är jag ett perfekt resesällskap! :thumbup_tb:

I synnerhet SJ har genom åren haft en förmåga att se till att jag mer som regel än undantag inte kommer fram i tid. Det har varit ovanligt långa väntetider på mötande tåg, lok som plötsligt under resans gång skall in i garaget, allmänna förseningar p.g.a några vattendroppar på spåren, några blöta nedfallna löv, för att inte tala om 4 mm snö! Så har vi ju stormen Gudrun också.. självklart satt 2 av barnen och jag på just det tåget mellan Göteborg och Kalmar.

Men så dagarna efter jul: Den som bokar mina norgeresor, ser alltid till att allt är ordnat med biljetter och boende. Hon ger sig inte innan allt är på plats, om så klockan är 22.30! Alla mail och sms ramlade in som vanligt gällande tåg och flyg. Inget märkvärdigt i det.

Det märkvärdiga var att jag skrev ut flygbiljetten – något jag aldrig gjort förut. Jag har den alltid på mailen och ser det via mobilen. Samtidigt insåg jag att jag inte behövde skriva ut något eftersom jag inte skulle ta båten till Rysjedalsvika och till den måste jag ha skrivit ut biljett. Det blev en annan rutt än den vanliga.

På något vis har jag liksom lärt mig att det är en sjukhelsickes massa text på de där lapparna med flygreseinformation, så jag tittade alltid bara på det som var viktigt: Avgångstid! Men det var något märkligt som fångade min blick. Lite längre ner på lappen stod någon tid om Amsterdam och jag tänkte liksom bara som så: “Okej… har de börjat ange Europatid på reserutterna?” och tänkte inte mer på det.. Men något inom mig sa mig att jag skulle titta på lappen igen – och igen – och igen… Det jag inte förstod var varför det skulle ta 1.5 timme till Bergen! Det tar normalt 1 timme. Jag tittade flera gånger på avgång- och ankomsttid… Jo, det skulle ta längre tid än vanligt. “Har de beställt extrem motvind” tänkte jag ironiskt…. så jag öppnade själva biljetten på mailen…. och ögonen blev stora som månar i närbild! :shock_tb:

Jag skulle flyga via AMSTERDAM! Jag läste och läste igen.. jo, Kastrup-Amsterdam-Bergen! Nå, det var ju inte så mycket att göra åt det mer än att hoppa på flyget som skulle ta mig just dit jag skulle, omväg eller inte.

Väl på Kastrup började det snurra till det ordentligt för mig! En titt på biljetten sa mig att det var 1 timme kvar till avgång. Jag hämtade bagagetaggen, fäste den och ställde mig i kö för att lämna in väskan. Då är det något i kön som får mig att fundera.. Alla står med pass i handen.. lite lagom lättklädda för årstiden. Nå, i dagens våldsamma samhälle, så har ju pass-kontroller blivit allt mer vanligt… så jag stod kvar men den där magkänslan om att jag var i fel kö, gav sig inte …. och att det bara är frusna själar som jag som alltid envisas med att ha på mig för varmt.. och mycket riktigt! Där stod jag i en kö som skulle till Singapore! :wallbash_tb: Klockan tickade … 15 minuter till avgång! Då skulle jag igenom säkerhetsavdelningen också. Bort till en tavla och se vilken kö jag skulle stå i. Jag sprang dit … och då krävde det PASS av mig för att jag flyger via Amsterdam! “Men sätt mig i en bur på planet och släpp inte ut mig innan jag är i Bergen!” tänkte jag en aning stressad på nordens största flygplats där det är lätt att gå vilse … men ler bara så vackert jag kan för det är ju inte kvinnan där bakom disken som har gjort fel :rolleyes_tb:

Passet.. var i helvete var passet? Jag hade ju lagt ner det i ryggan! Men jag letade och letade och letade… och jag fick lämna disken, fick bagaget tillbaka… rotade i den.. Nej, inget pass… rotade i ryggans ytterfack en gång till och DÄR LÅG DET!! Lyckan var total!

Jag log fortfarande till tjejen som tog emot bagaget, hon var underbart trevlig och jag är nog varken första eller sista som är snurrig på en flygplats. Jag tackade så innerligt mycket för tålamod och hjälp. Sprang upp för trapporna och sprang vidare för att hinna till säkerhetskollen… och det var 5 minuter kvar till avång!

Av med kängorna.. de brukar tjuta… dator, kamera, stegräknare, mobiltelefoner, pass, boardingkort.. ja, allt som skall läggas fram, och lite till, ligger framme.. på med skorna, jacka, hafsa ner allt i ryggan.. och springa till en boardringtavla för att se vilken gate! C35 – och en lång svordomsramsa far genom huvudet så Magnus och Brasses Varning för barn är rena rama barnvisor att sjunga.

Sprang gjorde jag.. och jag såg att det stod “Closed” på C35 på en tavla, men jag sprang vidare… en tung rygga, på kroppen en Kari Traa-tröja, stickad jumper utanpå det och så den varma vinterjackan! Ni förstår va… jag hade hällt i mig vattnet jag hade i flaskan, precis innan säkerhetskollen… Sprang som fasen, kom fram till en LÅNG kö till passkontrollen, där frågade jag en anställd om jag måste stå där, visar boardingkortet och säger att “mitt flyg skall gå nu”. Han tittade på kortet och på klockan, lät mig gå före en del i kön. Väl framme tittar passkontrollanten på mig och frågar om jag skall till Amsterdam.. “Ja tydligen.. och vidare till Bergen” svarade jag torr i munnen. “Vem sa att Du skulle hit” fortsatte han och jag tänkte mindre snälla tankar om honom för jag är ju trots allt en liiiiten aning stressad och bara försökte lyssna på att de skulle ropa upp mitt namn, att jag skulle skynda mig till gaten för de skall flyga iväg nu… Jag pekade på grabben som lät mig gå före i kön samt att jag läst på tavlan att det var C35….

Behöver jag säga mer? :glurps_tb: Jag skulle till gate A18! PÅ ANDRA SIDAN FLYGPLATSEN!!! Min förra svordomsramsa var snäll i gengäld mot den jag hörde i huvudet nu. Det var bara att springa utav helvete! Svetten rann… munnen var precis så torr som en öken är när det är som varmast – men torrare. Miljoner tankar om hur jag skulle förklara detta för dem jag skulle träffa, att jag inte hann med flyget..

Jag insåg där och då vem jag skulle skylla all denna röra på. Sedan jag fick massage några dagar före avresa, hade inget funkat som det skall :blink_tb: När jag kom ut från massören var jag mer snurrig än någonsin. Yr som i en rejäl fylla så jag fick stanna precis utanför porten – men innan dess försökte jag gå ifrån behandlingsrummet genom en låst dörr – men det är ju inte ovanligt, förstås :innocent1_tb: Jag VET ju att karln alltid låser och varje gång jag försökt gå igenom den låsta dörren, har jag vänt mig om och sett lite dumt och ursäktande på honom och skäms.. :blush_tb: Men den där dagen var det värre än vanligt och jag sa något om “en dag går jag nog igenom den när den är låst“. När yrseln lugnat sig, försökte jag gå vidare.. men kom bara någon meter till ett stängsel… yr och darrig såsom dagen efter ett rejält fylleslag var jag och skulle försöka ringa ett samtal.. Jösses, så jag skakade.. jag kunde med nöd och näppe ta mig 2 meter till närmaste träd för att stå och hålla balansen där tills det lugnade sig.. och ringa äldste sonen som sökt mig… Så allt detta är självklart bäste massörens fel :innocent1_tb: Inget var som det skulle dagarna efter den massagen.. och vad han nu än gjorde, så gjorde han det ordentligt :clap_tb:

Nå, åter till Kastrup och rätt gate. Jag sprang vidare och undrade om det fanns något vatten som någonsin kan blöta den gräsligt torra munnen jag hade. Inte ens “dagen efter” har jag någonsin varit så torr i munnen. Massor av tankar rusade igenom huvudet när jag kom fram till gaten… . men jag undrade också hur planet kunnat lyfta utan att anropa mig. Detta plan som stod vid A18 skulle också till Amsterdam men kl 12.10. Mitt plan skulle gå 11.30 – vågade jag fråga om det fanns en plats ledig?

DÅ slog mig en sak – jag tittade på skärmen som talade om att flyget skulle till Amsterdam samt flightnumret….. Behöver jag säga mer? :tongue2_tb: Precis! Där det alltid står avgångstid på mina boardingkort (det är i alla fall den tiden då flyget har haft avgång) där stod det boardingtiden! Avgångstiden stod i småttsmått under den tiden! Här var det nära, mycket nära att jag brast ut i ett hysteriskt skrattanfall med risk att Kastrup-personal skulle kontakta psykakuten :jittery_tb: Detta var mitt flyg! Jag var inte försenad!

Det är inte lätt att resa på gammal vana – och det är inte helt lätt att hitta rätt på Kastrups flygplats. Där har jag sprungit vilse förr!

Trött, varm och genomsvett började jag andas lugnt och mer normalt, kände hur jag fick ett rätt korkat leende som fyllde hela mig när jag tänkte på hur jag stressat helt i onödan, säkert gett personalen något att prata om med tanke på mina frågor till dem, som varit självklara för mig med tanke på att jag trodde jag var helt fel ute… men helt obegripliga för dem…

Resten av resan gick smidigt. Jag kan bara le och tänker att om folk visste hur rörig jag kan vara… så skulle de aldrig släppa ut mig utan tillsyn och personlig assistent :happy_tb:

När jag tänker tillbaka på denna resa, som tog en väg jag inte räknat med, då kan bara skratta åt mig själv. Vad har jag lärt mig? Jo, att sluta tro att mina vanliga resor alltid går samma gamla vanliga väg, att läsa biljetter och reserutter ordentligt så slipper jag sådana här överraskningar och kanske också vara säker på att jag ser rätt på boardingtavlan när jag tittar efter vilken gate jag skall till.

Men en sak är säker: vill Du ha lite spänning på Dina resor, då är ett hett tips att ta med mig! Man vet aldrig vart det slutar! :clap_tb:

Detta är inte enda fadäsen… hemresan efter den vistelsen är också ett led i att jag måste se över min tillvaro… men om den, berättar jag under veckan som kommer… Men man har inte mer roligt än man gör sig… och jag skrattar högt, trots allt :laugh_tb: :lol_tb:

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php