Feb 08 mån 2016

Livets ironi

När jag gick från gravplatsen i lördags efter att ha besökt Tommy samt några andra som varit mer bekanta samt en kollega, så kom tankarna på livets ironi. En del tankar jag faktiskt inte tänkt förut.

2008 i september – jag hade en cellgiftbehandling kvar. Tommy, en av min allra närmaste vänner, och jag skulle träffas en fredag, laga mat och hitta på något. Vi var båda sjukskrivna. Men i stället för att ses den där fredagen, valde han att inte orka med livet kvällen innan. Trots att jag hade mina aningar, trots att vi samtalat om det som gjorde hans liv så svårt, samtalat om tänkbara lösningar – så kom det som en chock när jag fick telefonsamtalet att han inte längre fanns hos oss.

Det som slog mig när jag gick från gravplatsen i lördags, var just att han valde att avsluta sitt liv medan jag gjorde vad jag kunde för att överleva min cancer. Livets två sidor: liv och död… myntets fram- och baksida.

När jag gick längs Norra vägen och lämnade gravplatsen allt längre bakom mig, tänkte jag på två andra jag tittat till när jag ändå var där: En kollega som omkom i en bilolycka på en utlandssemester. Hon blev påkörd. Kollegan hade haft en del kamp med sitt tonårsbarn, som så många andra. Det var en situation som just höll på att reda upp sig – då får hon inte vara med mera!! Hon får inte åtnjuta samvaron med sin tonåring mer… får inte vara med att se denne växa upp till en ansvarsfull vuxen. Det är nu 10 år sedan…

En annan jag tittade till var mamma till en av mina barns klasskamrater. Bröstcancern tog henne efter tre försök, för 12 år sedan… Två barn och make… ett barn som just skulle in i tonåren och en som var mitt i de åren. En kvinna full av liv, ständigt ute i motionsspåret och sprang… var hälsan själv… men cancer frågar inte efter hur Du lever. Den kommer ändå.

Livets ironi slår till lite nu och då i livet och vi kan inte förstå varför. Det behöver inte vara så här tragiskt, att det handlar om liv och död fysiskt. Det kan vara att vi planerar att t.ex gå en kurs eller utbildning men åker på influensan just då. Det kan vara den där flygresan vi bokade, men av någon anledning missade vi planet – och sedan kan vi läsa om att just det planet störtade… (fast då har det med liv och död att göra) eller vi kanske har bestämt oss för att gå vidare i livet, säga upp oss… men något kommer emellan… och det måste skjutas på framtiden… eller vi kanske tänker skilja oss och något kommer i vägen som gör att vi väljer att stanna ett tag till… vilket vi vill eller inte.

Ibland tänker jag – och är väl egentligen ganska övertygad om – att det finns en bakomliggande orsak till vad som sker i livet, oavsett om vi förstår det eller inte. Vissa saker går aldrig att förstå, men som ett missat plan, eller att man lyssnar på magkänslan och bokar om en tågresa (där det senare framgår att tåget kraschat t.ex) Ibland kanske det är för att vi skall tänka en andra gång innan vi fattar beslut, andra gånger kan det ha med reflektion över livet att göra… Det kan finnas många bakomliggande orsaker.

Att jag gick till begravningsplatsen i lördags, det var en spontan händelse. Jag hade tänkt gå en annan väg men plötsligt stod jag där vid Tommys grav… Han finns ju ändå med mig varje dag i tankarna, om så bara ”Vad jag saknar honom” medan andra dagar tänker jag mer på hur roligt vi haft, samtal vi delat.

Livets ironi är en intressant reflektion: varför orkade inte Tommy vidare, när jag fortsatte behandlingarna för att klara mitt liv? Varför fick inte min kollega uppleva frukten av sin kamp som förälder när det äntligen började rätta till sig? Varför fick den hälsosamma mamman inte vara med sina barn in i vuxenlivet och varför jagade cancern just henne 3 gånger? Varför kommer det små hinder i vår väg och vad är det som gör att vi fattar de beslut vi fattar när dessa hinder dyker upp? Vad finns det för ”baktanke” med det?

När vi börjar titta tillbaka på livets mynts båda sidor och ser vad som sker där i parallellerna, då kanske vi börjar förstå oss själva och våra liv….. jag är på väg att börja förstå både mig och mitt liv…. och kanske också det är en av livets ironier – på gott och ont.

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php