Feb 08 mån 2016

Allt handlar inte om att vinna

För si så där några år sedan, runt 7-8 år, hade jag en god vän som stod mig mycket nära. Vi kunde gå in i diskussioner och samtal som var mycket intressanta. Våra diskussioner var aldrig högljudda eller på något sätt krävande. Ingen krävde att få rätt i något, utan vi lyssnade och respekterade varandras olika synsätt.

Men en dag blev det slut på det. Min gode vän hade börjat uppträda något märkligt i det mesta och samtalen tystnade. När jag undrade vad som hänt, kom ett mycket märkligt svar som fick mig att studsa högt: ”Du vinner alltid diskussionerna. Jag har inte en chans” sa han.

Där satt jag som ett fån och fattade då rakt ingenting. Vinna? Jag kliade mig i huvudet och frågade vad han menade, men det kom bara ett surrigt svammel, stammande och osammanhängande meningar. Han såg mig inte i ögonen utan tittade ner på sina händer, rodnande.

Den händelsen kom över mig nu när jag lyssnade på Bjørn Eidsvåg och Lisa Nilssons ”Myseriet deg”, kanske en av de vackraste låtar jag hört. Den ger mig fortfarande rysningar av välbehag i hela kroppen.

Min tolkning av den låten, är att de båda finner ett nöje i att se mysteriet hos varandra: som man och kvinna, som medmänniskor och som älskande. De njuter av att bli indragna i varandras visioner och diskussioner. De sammanflätas till en enda stor gemensam kraft samtidigt som de står var och en på egna ben och har egna åsikter. De förundras över att vara älskade, trots att de kanske kan verka lite ”märkliga” i sina åsikter. Den optimala kärleken måste ju vara att vara älskad precis som man är – kanske just därför till och med – och ens partner, vän, förälder…. vem det än är man är i relation till, inte försöker göra om oss så vi blir de som de önskar att vi var för att kunna älska oss.

Varför måste en relation – vilket det handlar om relationen mellan föräldrar och barn, kärlekspar, vänner.. ja, all form av relation – som kommer i samtal och diskussion handla om att vinna över den man samtalar med? Kan man inte bara respektera varandras både likheter och olikheter, acceptera att man tycker olika och nöja sig med det? Att hellre se mysteriet i varje enskild person som något att utforska under livet när vi lär känna varandra… det tror jag skulle göra många relationer bra. Att man letar efter något nytt att upptäcka… lära känna… kanske få vara en del av att utveckla.

Dessvärre har jag förstått att allt för många relationer handlar om att vinna.. det blir ett krig i att få rätt, oavsett om man har rätt eller inte…eller om det finns ett rätt eller fel eller inte…

Livet måste handla om så mycket mer än om att få rätt i allt… då i synnerhet i förhållande till de som betyder något för oss.

Det är bättre att ge sig hän i visioner och diskussioner, dela och ta del av… njut och sucka ibland… ibland är det andra som suckar åt Dig och Dina visioner och diskussioner… men se till att ta vara på livet med de som är viktiga och bry Dig inte om ifall Du ibland inte får hävda Din rätt… ibland är det viktigare att bara ta del och byta tankar och åsikter… vilket de är rätt eller fel.

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php