Dec 03 tor 2015

När verkligheten överträffar allt

Vi vet alla att livet emellanåt är motigt. Vi bär alltid på både de negativa och positiva energierna: Jante och AntiJante.

För drygt 6 månader sedan åkte jag på en käftsmäll som inte var av denna värld. Jag slogs till marken hårdare än jag någonsin slagits – och då har jag utkämpat en hel del krig genom livet.

Jag satt hos min dåvarande kollega och väninna, vi skulle ha en bra dag tillsammans. Plötsligt fick jag ett sms från en mycket kär person som jag träffat eftermiddagen och kvällen innan. Personen hade ringt och frågat om jag ville hänga med ut och handla, det behövdes lite nytt till hemmet. Som alltid, hade vi skrattfyllda timmar blandade med samtal om allvar. Det bjöds på underbart god mat och jag promenerade sedan hem i godan ro och mådde fint….

…. tills det där sms’et. Kollegan tystnade, tittade på mig och frågade vad som hände. Min vana trogen, försökte jag hålla masken men kände samtidigt att något förändrades i mitt förhållningssätt och uttryck – jag hade gått sönder fullständigt. ”Hela Du är ju förändrad.. vad händer?” frågade kollegan oroligt igen. Chockad tittade jag på det sms som kommit, svarade och fick svar… och svarade att vi kunde ses och ta detta på tu man hand – men det gick inte. Den ena anklagelsen efter den andra haglade som värsta hagelskuren som aldrig ville ta slut. Jag var som paralyserad men förstod också att detta inte var denne personens egna ord. Personen hade under en relativt kort tid, träffat en partner som på olika sätt visade alla tänkbara signaler för att ha någon form av psykisk ohälsa med sig och är man kär och galen, då varken ser eller lyssnar man till varningsklockorna som dånar, man ser inte heller hur man blir manipulerad… och plötsligt står de egna åsikterna för något helt annat än vad de egentligen gör.

Beskedet var klart och tydligt: jag skulle bort ur denne persons liv. Allt jag stod för var lögn och förbannad dikt. På omvägar framkom det också att det mest troligt fanns ännu en person som passade på att utnyttja denna situation och spädde på och förvrängde tillvaron och jag blev ännu mer en person som skulle kasseras. Det var fler än jag som drabbades av detta, att inte längre få vara en del av den här personens liv.

Det fanns inte så mycket att göra än att lita på att tiden får hinna ikapp och lägga balsam på såren….att personen en dag skulle komma till insikt, för det är en mycket klok person. Själv bestämde jag mig för, när chocken lagt sig och världen slutat gunga över helvetesgapet, att inte dras ner i skiten, att inte låta detta ta över min hälsa. Det räddade mig med all säkerhet!

Men det gick inte en dag utan att jag tänkte på denna personen, tänkte på allt roligt vi haft genom alla år… och jag var tvungen att försöka förstå hur lätt man påverkas av andra som vill och kan krypa innanför skinnet på en.. som ”tar över” ens tankeförmåga. Jag har ju också varit i den situationen, att jag blivit precis lika galet påtvingad andras tankar som om de vore mina egna. Den påminnelsen hjälpte mig att förstå.

Tack och lov bröts relationen mellan de båda relativt snart – men med mycket skada – och andra som drabbats av att bli kasserade, upptogs i relationen igen.

För en tid sedan kom ett sms från personen…. och vi har haft lite sporadisk kontakt sedan dess. Personen själv frågade om vi kunde träffas vid tillfälle och nu har det tillfället kommit. Lika hårt som jag slogs till backen, lika upplyft och lättad känner jag mig inför detta möte.

Att ha tillit till att tiden läker, att man vågar se bakom någons agerande utan att för den skull börja lägga skuld på någon… att våga vänta och veta, att våga lita på att saker och ting löser sig… det är att våga släppa taget och gå framåt, att stärka sig själv för att sedan kunna stå stark och kunna hjälpa andra.

Precis som Tommy Nilsson sjunger i ”Öppna Din dörr” så har min dörr alltid stått öppen för denna personen, som nu också öppnar sin dörr för mig med flera igen, kommer alltid att göra och nu kan vi bygga vidare på det vi en gång hade och alltid har haft, för vi har en solid grund att stå på. Denna personen har innerst inne litat på mig och mina utsträckta händer, mitt hjärta och att min dörr alltid är öppen. Vågar vi bara lyssna inåt, lyssna på det vårt hjärta säger – så vet vi att vi bara kan ta den hand som finns, gå in genom den dörr som står öppen… vilket det handlar om liknande situationer eller situationer där vi träffar någon som får vår värld att gunga och lysa upp av kärlek och vänskap.

Ibland känns det som om verkligheten överträffar allt.

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php