Nov 14 lör 2015

Varför är det så svårt?

Återigen vaknar världen till chocken av terrordåd. Frankrikes Paris är drabbat och därmed hela världen. Inte för att det är just Paris, utan för att så många oskyldiga människor drabbas av ond, bråd död.

Min undran varje gång ondskan visar sitt fula nylle är: varför är det så svårt att visa varandra omtanke och kärlek? Vi är alla människor – oavsett vart ifrån vi kommer. Vi är alla medmänniskor med känslor, drömmar, erfarenheter och upplevelser. Vi är alla lika i vår olikhet – men varför kan vi inte bara satsa på att göra varandra glada i stället för att hata? För det måste väl vara ett brinnande hat emot sin egen art – människan – som driver vissa att utplåna sina medmänniskor i stället för att bara ta sina egna tragiska liv – eller ta tag i dem? Med vilken rätt får någon bestämma vilka som skall få leva och inte? Det måste få vara var och ens val, att leva eller dö.

Inte någon som är bitter på sitt eget liv.

Varför kan vi inte bara göra någon glad? Det kan vara till kvinnan eller mannen som sitter i kassan i matbutiken. ”Tack för fin service, ha en fortsatt fin dag” även om den i kassan kanske ser butter ut. Vi vet inte varför han eller hon är det, men kanske kan just Din vänlighet göra skillnad.

Eller varför inte till kollegan: ”Tack för ett gott samarbete idag. Det har varit roligt att få arbeta med Dig”. Hur ofta säger Du till Din fotvårdsterapeut att Du är nöjd med jobbet och tackar för hjälpen, trots att Du betalar för den? Eller till massören: ”Tack för ett gott arbete. Du har gjort skillnad för både kropp och själ.

Varför inte säga till Din son eller dotter hur lycklig Du är att ha honom eller henne i Ditt liv, tackar honom eller henne för att disken är gjord eller att Du är glad över att ni kan gräla och bli sams igen… Eller ge Din älskade en klapp på kinden bara så där i förbifarten och säga ”Jag älskar Dig så innerligt. Att få ha just Dig i mitt liv, förgyller vardagen” eller stryk honom eller henne över ryggen när Du går förbi.

Ett leende till den okände Du möter som kanske ser moloken ut kan göra skillnad, sök ögonkontakt med Din omgivning – ett ”Hej, ha en fin dag” till den Du möter – det kan vara när Du kliver på bussen och busschauffören behöver muntras upp. När Du kliver av bussen: ”Tack för en trygg och fin resa” eller till tågkonduktören: ”Tack för att Du tagit hand om oss så väl. Det värmde mig att höra vilket tålamod Du hade med resenären och dennes frågor”.

Jag startar dagen med att lyssna på musik av Tron Syversen – musik som skänker mig lugn och en tro på mänskligheten. Musik som förhoppningsvis skall hjälpa mig att denna dag vägra tro att ondskan vinner… Musik, som är avslappnande terapi…. som förhoppningsvis skall ge mig styrka att också denna dag av ondska och sorg göra någon glad.

Varför kan vi inte göra varandra glada i stället för att ha ihjäl varandra? Varför kan vi inte bara vara sams? Varför kan vi inte bara leva sida vid sida utan hat, utan konkurrens, utan vassa armbågar?

Varför är det så svårt?

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php