Okt 26 mån 2015

Tar vi varandra för de vi är?

Jag läste en liten notis, som jag föll för. Den säger så mycket om hur vi borde vara emot varandra. Den lyder:

Ta en människa som en bok – i sin helhet med omslag och innehåll. Du köper väl heller inte en bok för att sedan riva ut några sidor?” Dessa rader fick mig osökt att tänka på hur många gör när de träffar någon som de vill leva ihop med.

Man börjar med att flirta, visa intresse och man visar sina allra bästa sidor för att utge sig för att vara den som uppvaktande vill ha. Man har lite smekmånad och så kommer den tid där vi alla skall leva: vardagen. Vi faller in i det gamla vanliga mönstret av arbete, vardag och matlagning, umgänge, fritidssysselsättning och små dagliga konflikter.

Plötsligt kommer vi på att den vi mött och älskar inte är den vi trodde han eller hon var och vi önskar få göra om den samme till att bli den vi drömde om. Många faller till föga och för husfridens skull ger efter för sin partners önskemål och man tappar bort sig själv och blir en dålig kopia av den man egentligen är. Man blir sönderrivet på sidor i sitt liv, precis som en boks sidor slits ur där berättelsen inte passar oss som vi tänkt det.

Hur tragiskt är väl inte det, att inte få vara älskad för den man är? Hur tragiskt är väl inte det, att inte känna att man duger som den man är? Man kan tycka att kärlek skall vara villkorslös, kravlös och bara fylld av att göra sitt bästa för att ens partner skall må bra. För om båda i ett förhållande ser till sin partners bästa, då blir det ju hur bra som helst!

Jag hamnade på en blogg som denna vecka talar om just kärleken, att vara förälskad, och jag kunde bara skratta för mig själv när jag läste vad författaren av bloggen skrev: det stämde in på mig själv en gång i tiden. På frågan om hur man önskar sig den partner man kan tänka sig att falla för, så kunde i alla fall jag som tonåring skriva en lista på både det ena och det andra som jag önskade… men vid en rannsakan av mig själv, så kanske jag inte kunde leva upp till dessa krav och önskemål själv! Så skönt att det går att lära sig något varje dag. Idag när jag får frågan på hur den man skall vara, se ut och vilka kvalitéer han skall ha som jag vill dela livet med, då är mitt svar att det vet jag först när jag träffar honom. Det är i mötet med en annan som känslan uppstår, inte efter en lista av önskemål. Man kan inte ställa större krav på sin omgivning än man kan leva upp till själv.

Det viktiga i ett förhållande, oavsett om det handlar om vänskapsrelationer, parrelationer eller relationer till barn, barnbarn eller andra anhöriga – så får vi aldrig riva ut några sidor i dessa människors livsböcker för att skapa vår egen berättelse om dessa. Vi måste låta alla få vara som de är – med innehåll och omslag. Vi måste visa den respekten för varandra och ställa oss frågan om vi önskar tvingas till förändring av våra personer för att passa vår partner. Vi kanske inte gillar alla sidor hos vår partner – men å andra sidan har vi garanterat också sidor som vår partner inte tycker om men vi älskar varandra ändå och har överseende med dessa små ting.

Kan vi inte vara älskade för den vi är – då har vi inte rätt partner.

”Den enda perfektionen i kärleken är när båda parter arbetar för att finna en medelväg.”

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php