Okt 25 sön 2015

Tänk vad man samlar på…

Det blev ett ryck ner till förrådet. Jag är inte den som kan ligga på soffan om det inte är värre än det är idag och det känns som om värken och eventuell feber har gett sig av.

Skåpet får plats om jag ställer det på högkant men jag vill inte tippa det ensam. Det är att fråga om någon av sönerna kan komma och hjälpa mig med det.

Men jag tog upp några kartonger och vips, så har jag en flyttlåda som skall lämnas till Lindra/Erikshjälpen. En hel del är kastat och så har jag en kartong som skall sparas och det är barnens teckningar och sådant som är från skoltiden.

Jag hittade också ett brev från en av sönernas lärare som hade ett gott öga till mig. Han skrev dikter till mig och ja… det var obehagligt redan då. Sonen gick i mellanstadiet och läraren var gift och är troligtvis pensionär sedan länge.

Annat jag hittade var bl.a papper från försäkringskassan från tiden 2008 när jag sjukskrev mig i och med cellgiftbehandlingarna. Trots att jag jobbade hela tiden fram tills efter 2 behandlingar, så fick jag ändå brev hem från FK där man ville veta hur länge behandlingarna skulle pågå och när jag tänkte återvända i arbete. Dessa frågor ställde man trots att det framgick klart och tydligt i det läkarintyg (som jag också hittade) som jag lämnat in. Plötsligt mindes jag klart och tydligt mitt telefonsamtal till handläggaren av min sjukskrivning. Jag frågade om hon hade intyget framför sig, om hon kunde vara vänlig och läsa orsaken till min sjukskrivning. Jag påtalade också, vänligt men med en aning kyla i rösten, att jag fick min diagnos i maj, opererades i juni och påbörjade min behandling strax efter och att det nu var i slutet av augusti och att jag arbetat hela tiden. Kunde jag möjligtvis inte få vara sjukskriven de 4 månader jag bett läkaren om utan att bli ifrågasatt om jag kunde tänka mig att komma igång och arbeta i princip innan jag blev sjukskriven? Kunde de inte se till att jag faktiskt arbetat hela tiden i stället för att utnyttja möjligheten att vara sjukskriven innan jag kände att kroppen inte orkade med nattjobbet jag då hade?

Jag fick inga fler brev från FK utan jag återgick till arbete som tänkt, runt lucia 2008.

Mer som fanns i förrådet var gamla VHS-barnfilmer så det blir att leta efter en VHS-spelare så att lilla prinsessan kan se dem en gång i framtiden.

Tänk vad man samlar på sig helt i onödan. Jag förstår inte… gamla kärleksbrev jag fått från 1996… jag trodde de var kastade sedan länge! Nej, jag läste dem inte. Det finns inget intresse i det. Jag kollade bara datumet sedan rev jag sönder dem.

Där fanns också svar från skolverket på mina anmälningar. Jösses, vad barnen fått stå ut i skolan här i stan.. där kan verkligen lärarna (kunde i alla fall då) utsätta barnen för hemskheter så som utanförskap, mobbning med mera. Inte bara barnen utan mig som förälder också – och jag kan ju bara säga att skolverket riktade skarp kritik till skolan vid flera tillfällen. Dessa papper revs också och kastades. Varför de var sparade, kan jag inte förstå. Antagligen har de bara hamnat i arkivet och sedan glömts bort.

Det är skönt att röja undan. För varje papper som kastas, så släpper det förflutna greppet om mig. Egentligen borde jag ha en gammal oljetunna att elda upp allt sådant i men det fungerar lika bra att riva och kasta det i soporna.

Snart har jag nog bara det absolut viktigaste att ha i källarförrådet så som julprylar och säsongskläder. Vad mer behövs ha i ett förråd? Det som inte använts de 2 senaste åren, är inte saknat och kan därmed kastas.

Ja, tänk vad man samlar på… helt i onödan…

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php