Jul 01 ons 2015

En förklädd måndag

Det finns måndagar och det finns förklädda måndagar. Idag var det just en sådan förklädd dag.

Det gällde inte bara mig utan också min kollega. Dagen började med att hennes inloggningsuppgifter inte funkade så vi fick hjälpas åt med det administrativa inför patienternas ankomst. Under tiden skulle en av våra duktiga samordnare fixa till det hela.

Det löste sig.

Sedan gick det slag i slag i slag och vi trodde väl aldrig att denna onsdag skulle klara sig utan att byta både klockslag och datum i en hastighet av omätbarhet. På något sätt kändes det som om ”allt som kan gå fel, går fel”. Nu var det aldrig någon fara för patienterna, men saker runt omkring bara trilskades. Prov lämnades in i de mest fantasifulla kärl och ja, vad skall jag säga? Vad är väl en dag på jobbet utan spänning? :clap_tb:

Vi redde ut allt och fick oss samtidigt goda skratt. Men vissa dagar känns verkligen ”kan det verkligen bli värre nu” – och det kan det.

Hur som haver, så fick jag (om ingen frukost) så i alla fall en fulltids lunch, vilket inte blev något av igår. En patient kom betydligt försenad och rusade in på labbet 3 minuter i 12 och ropade att denne var försenad och kom med en ursäkt jag hittills aldrig hört. Annars är det ju ”missat bussen” eller ”såg fel på klockan” eller ”Åh, förlåt”. Jag hade en patient just då och bad leende vederbörande anmäla sig i kassan och sätta sig ner och vänta – och sedan tog det tid, då patienten inte var helt lätt. Men sådana dagar skall vi ju också ha: andras försening skapar ringar på vattnet och försenar (som i detta fallet) min lunch och möjlighet att nyttja min timmes lunch.

Men hur det nu var, så slutade denna onsdag underbart och efter lunch fanns det liksom inget som tenderade till att snava och ställa till det.

Jag hade tänkt ta en motionsrunda ikväll men efter jobbet skulle jag till Colorama och hämta en detalj jag beställt till hallen, så jag blir klar med tapetseringen helt och hållet. Så det var bara att knalla iväg från jobbet till Colorama ”i andra änden av stan” och fortsätta därifrån till MAXI och hem. Det blev lite drygt 1 mil så jag nöjer mig med det.

Det känns i ben och kropp så jag får väl lyssna lite på att kroppen fräser ifrån just nu. Men i morgon efter jobbet – kanske runt 20-snåret – blir det nog en tur på i alla fall 6 km.

Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php