Apr 27 mån 2015

Personlig utveckling

Det är många som går och har gått kurs i ”Personlig utveckling”. Det är nästan så dessa kurser reas bort för att alla skall gå. När en verksamhet blir ett dussinämne, då kommer också de fula nunorna fram och tvår sina händer. Diverse utbildningsföretag hånglar in någon duktig talare som kan få folk att falla pladask men timmarna efter en sådan kurs, sitter man på sin kammare och undrar varför man var där, hur i hela friden arbetsgivaren kunde kasta bort så mycket pengar på en så urbota kurs. Även jag har blivit skickad på sådana meningslösa kurser. Ibland har jag på allvar trott att jag skulle gjort det bättre själv.

Men hur som haver, så föll det sig av olika anledningar och märkliga sammanträffanden att jag själv valde att ansöka till en kurs i en form av personlig utveckling. Vad som hände redan när jag anlände, sitter jag fortfarande och funderar över.

När jag blev hämtad på tågstationen på orten, kändes chauffören så självklar. Väl på kursgården, möttes jag av personal jag fick känslan av att ha mött förr. Samma var det när jag kom ut till trädgården och träffade på andra kursare.

Jag, som är högst möjligt mån om min personliga integritet, som helst inte beblandar mig med människor jag inte känner och inte har för avsikt att lära känna, så drogs jag till dessa människor som en magnet. Vi var flera som nästan sa i mun på varandra: ”Men vart har vi setts förut?”

Det var en märklig upplevelse och under dagarna som gick, så insåg vi att inget var ett sammanträffande. När man söker svar, så kommer de och de kommer alltid i rätt tid. Det handlar om att vara vaken för de svar som kommer till oss. Jag har ofta sagt det här i min blogg, att vi måste lyssna inåt. Det var vad vi alla hade gjort som sökt just denna kursvecka och på något vis är det så, att när man har gemensamma intressen och mål av olika slag, då korsas våra vägar.

Det var en vecka fylld av skratt och gråt, tillit och stor kärlek. Vi kunde vila i varandras varanden, vi kunde utan att tveka låta oss tröstas och kramas utan att det kändes konstigt. Allt var som det skulle och det var som om vi känt varandra hela livet. Att påbörja en personlig utveckling, handlar oftast om hur vi skall utvecklas i yrkesrollerna, på jobbet. Hur vi skall bli snabba vapendragare för att nå toppen i samhället, på jobbet. Men att påbörja en personlig utveckling som ger något varaktigt, som hjälper oss att verkligen komma oss själva in på djupet, att ta tag de det som gör ont – sådant vi burit på i många år – för det krävs något mer, något djupare med en kursverksamhet som inte i första hand handlar om att håva in pengar utan ansvar för deltagarna. För att kunna utvecklas personligt på ett djupare plan, krävs också att man är redo att slåss för det man vill nå, att man är redo att höra det man behöver höra och kanske inte alltid vill höra, för att det gör så ont. Men utan insikt och för all del också kärleksfull hjälp, så är det svårt att komma vidare.

Men var sak har sin tid och var händelse i livet har sin plats. Nu är det i alla fall min tid att göra en personlig utveckling som får mig att växa som medmänniska. Det är jag skyldig mig själv.

Trackback URI | Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php