Dec 24 ons 2014

God jul!

Denna lilla berättelse skrev jag till en skolklass då jag var elevassistent för många år sedan. Det är Tomtefar själv som är berättaren:

När renarna blev sjuka

”Det hela började den 13 december på självaste luciadagen. En av ledarrenarna blev hes och fick en förfärlig hosta.

”-…*host* … jag tror jag … *host*… börjar bli förkyld” hostade han fram. ”Tänk om … *host*… jag inte blir kry till jul?”

”-Jo Du, min vän. Min dundermedicin ger Dig behövlig hjälp” sa Tomtemor. Hon är så duktig på allt, min kära hustru.

Tomtemor kokte ihop sina hemliga recept och lät den stå att dra över natten. Morgonen därpå drack renen av medicinen. Under 3 dagar skulle han så fortsätta och den 17 december var han helt kry igen.

Men ack, den lycka som varar. Under dessa dagar hade hela skaran av renar blivit smittade med hosta. Alla, utom en. Det var ett faslig hostande och nysande på dem alla, mularna rann och snorade. Tomtemor kokte mer medicin men allt verkade vara hjälplöst. Ingen blev friskare. Bara allt sjukare.

Ledarrenen blev allt mer orolig för han kunde ju inte ensam dra det tunga lasset klappar tillsammans med bara en ren. Smårenarna var ännu inte tränade för detta arbete.

”-Tomtefar” sa ledarrenen. ”Vad gör vi nu? Det är bara 39 timmar kvar till start och jag har bara Lillren till hjälp och han klagar på magont.”

”-Vi ber mor koka ännu starkare medikament. Med extra mycket kamomill för den värkande magen och extra mycket eucalyptus för de onda halsarna, extra salt saltlösning till de täta mulorna så skall vi se att det ger sig” svarade jag.

Tomtemor kokte ännu mer och ännu starkare mediciner och renarna beordrades in i stallarna med tre extra filtar var på varje ren. Lillren blev rejält magsjuk och det såg ut som om vi skulle tvingas ställa in hela resan.

Men mor visste på råd. Det var bara 18 timmar kvar och nissarna arbetade för högtryck för att få alla klappar klara. Mor låste in sig i köket och inte ens jag var välkommen dit ut, men jag hade fullt upp ändå med att snyta renar och bada Lillren. Släden packades och klockan tickade…

Till slut kom mor ut med 20 spänner hemkok. 10 av nissarna var henne till hjälp. De gick med raska steg ut till stallarna och gav renarna var sin spann att dricka ur. Jag fortsatte att snyta dem och de fick ytterligare en omgång av medicinen.

Som i ett trollslag gav hostan med sig och mularna slutade snora. Nysandet upphörde och allt lugnade ner sig.

Lillren fick en alldeles egen medicin och lika plötsligt som han blev sjuk, lika hastigt, fast snabbare, blev han frisk.

”-Snälla Tomtemor. Vad gav Du oss?” ropade de alla förvånat och lyckliga.

”-Kära ni. Det viktiga är att ni är krya igen och kan glädja andra” svarade Tomtemor.

4 timmar kvar. Spänningen inför ännu en jul var oerhörd och fylld av lycka. Alla gjorde sitt allra bästa med sång och glatt humör.

Renarna intog sina platser. Ingen hostade, ingen nös och ingen var heller magsjuk.

2 minuter kvar.

”-Älskade hustru. Vad gav Du dem?” undrade jag.

”-Mycket kärlek, glatt humör. Positiva tankar samt givmildhet och lycka. Detta blandade jag med omtanke och godhet. Jag gav dem rikedom i extra stor dos” svarade hon.

”-Rikedom?” undrade jag nyfiket.

”-Rikedom är att ge av kärlek utan att förvänta sig något tillbaka” svarade min kloka hustru. ”Ha nu en trevlig resa och hälsa alla barnen så ses vi på julaftons kväll igen.”

Så samlades alla nissar, Tomtemor och alla andra hos mig. Alla kramade vi om varandra och speciellt mycket kärlek fick de nu friska renarna som skulle dra det tunga lasset över jordens rund och med detta önskar vi alla en riktigt god jul

Trackback URI | Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php