Nov 25 tis 2014

En mil och ögonmottagningen

16:10 i kategorin Allmänt

Problemen med mina ögon, som jag kort nämnde på senaste EFIT-dagen, har varit lite till och ifrån sedan dess. Smärtan i ögonen kommer och går precis som synskärpan.

Jag skall ta det från början. På söndag morgon, 16 november, vaknade jag och hade ont i ögonen. Ont, som om man överansträngt ögonen, läst med fel glasögon eller i för dåligt ljus.. lite så ögonen känns ömma men samtidigt som det var ett övertryck på ögonen. Samtidigt upptäckte jag att synskärpan var allt annat än klar. I min stilla tanke tänkte jag att det kanske var så att ögonen var lite överansträngda så jag tog det lilla lugna. Jag tog på läsglasögonen i hopp om att det skulle hjälpa men tji fick jag.

På måndagen var det värre. Smärtan satt i och synskärpan av ännu sämre så jag ringde sjukvårdsupplysningen för första gången i mitt liv. Hon rekommenderade mig att kontakta vårdcentralen eller optikern, så jag valde optikern. Han tittade och lyste, fotograferade och ställde frågor. Kollade synen och tittade i ögonen igen… nya frågor. Så ringde han ett samtal. Han hade dessutom hittat katarakt/grå starr i höger öga.

Synen var det inget fel på och han kunde inte förklara trycket/smärtan eller synskärpans förändring och ville därmed att ögonläkare skulle titta på det. Ögontrycket var normalt.

Dagen efter ringde man från ögonmottagningen och angav en tid för läkarundersökning idag. Jag skulle få träffa en ST-läkare.

Väl där kom han, läkaren, 30 minuter för sent. Han gav sken av att vara en aning nonchalant på gränsen till arrogant. Satte sig på stolen och hävdade att han inte har fått någon remiss så han visste inte vad jag gjorde där. Detta började ju absolut inte bra :thumbdown_tb:

Jag sa att man ringt mig från mottagningen och svarat på remissen och därmed har jag fått tiden för idag men att jag också hade med mig min egen remisskopia. Den tog han och behöll. Nåja… han läste remissen och första frågan var, utan att lyfta blicken: ”Har någon i släkten grön starr?” och mitt svar blev att det finns både grön och grå starr. Lite tyket kom det ”Vem har grön starr, då?” (som om det har med saken att göra….)

Han tittade i ögonen och jag fick göra det vanliga syntestet att läsa bokstäver på en tavla 3.5 meter längre bort. Jag kunde se de små bokstäverna (med glasögon på och hålla för ett öga i taget) men suddigt, vilket jag påpekade. ”Du ser 100 %” sa han bara.. och jag ställde frågor om synskärpan, vad det kan komma sig att den försvunnit, att ögonen värker… och svaret var att han kunde inte se något fel på ögonen och det kanske var migrän då… ”Men jag vaknade inte med huvudvärk, detta är inte relaterat till huvudvärk…” sa jag och han suckade tungt och visade klart och tydligt att han var rätt irriterad på den medelålders patienten som bara inte höll käft och höll med. Han påpekade igen att han inte hittade fel på ögonen och att jag ser 100% och jag kunde ta och höra av mig om det inte försvann helt inom 10 dagar.

Men vad kan Du göra om 10 dagar som Du inte kan göra nu?” frågade jag vänligt även om jag kokade av ilska inom mig. Jag är rätt trött på attityden ”hör av Dig om det inte blir bättre” i stället för att man gör rätt med en gång. ”Fortsätta undersökningarna… men inte på ögon” var allt han sa och önskade mig en bra dag. Frågan är ju vart han tänkte att undersökningarna skulle fortgå och varför kunde han inte remittera mig dit genast?

Jag hann fråga om starren i höger öga men han sa bara lite nonchalant att det fanns inget… nåja… lite obetydligt bara… Märkligt, för optikern reagerade rätt så skarpt på det och visade mig bilden han tog och sa att ”… det är lätt ordnat med en operation och det är en av världens mest utförda operationer”

Läkaren påstod också att ”Du ser suddigt perifert – vid sidan av synfältet” vilket jag förnekade. Synskärpan är påverkad i hela synfältet. Han såg rätt irriterad ut för att jag sa emot honom. Stackars lille mannen som inte fick ha rätt…

Jag behöver inte säga att det var en förbaskat arg Majsan som gick därifrån. Dessa valpar som tycks bli läkare för att det låter tjusigt, så de kan briljera för tjejerna på krogen som vill följe med hem och bli ”undersökta”… de kanske skall läsa till något annat om de nu inte har intresse för sitt arbete. Om inte annat så gå kurser i social kompetens och medmänskligt bemötande. Fast det hjälper ju inte på alla, speciellt inte om de tror sig vara gud själv och äger rätten att se ner på de som söker hjälp.

Men ilskan fick sitt utlopp i en förbannad och rask promenad från Mölndals sjukhus till Brunnsparken. Raka spåret via Kungsportsavenyn

Väl hemma var jag rätt så slut och somnade sittande med tankarna farandes…. men när jag vaknade till fick det bli en runda till.. så lite mer ilska har jag gått av mig…

Nästa steg för att få veta vad som är fel på synen… det får jag fundera på men vänta i 10 dagar, det gör jag inte.

Men jag fick mig en mils promenad idag.

Trackback URI | Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php