Nov 18 tis 2014

Jag instämmer; Religion har inte i vården att göra

Under året som gått har vi kunnat läsa om en barnmorska som vägrade göra en abort på en patient som bad om en sådan. Orsaken var att det stred emot barnmorskans religiösa övertygelse.

Det finns sjukvårdspersonal som av religiösa skäl anser sig ha rätten att bära långärmad klädsel på arbetstid och listan kan nog göras lång gällande vad personal anser man skall få lov att göra och inte göra av religiösa skäl. Allt annat anser man är diskriminerande och man fråntas rätten till sin religiösa utövning och tro.

När jag idag läser Fredrikssons krönika idag kan jag bara instämma; Religionen har inget hem i sjukvården.

Om man som patient önskar få tillgodose sin religiösa övertygelse, det kan jag vara införstådd med. Men att personal skall få kräva det samma på sin arbetsplats, det har jag ingen förståelse för. Religion är en privatsak och våra svenska arbetsplatser skall vara fria från all form av religiös utövning.

Inom vården har vi mycket stränga regler kring hygien och det är ett krav att man skall hålla en mycket hög hygienisk standard. Vi skall bära kortärmat i patientvården för att inte riskera bära med partiklar från andra patienter som kan smitta. Vi skall tvätta och sprita händer och armar ända upp till armbågarna för att säkerställa så god hand- och armhygien som möjligt. Hur kan patientsäkerhet inte få komma före religion… bara för att ta ett exempel?

Innan man bestämmer sig för att utbilda sig inom ett visst yrke, får man nogsamt ta reda på om de arbetsuppgifter och klädsel som krävs, på något sätt kan vara en samvetsfråga ur religiöst perspektiv. Om så är fallet, får man ju välja 1) att söka annan utbildning där det religiösa samvetet inte påverkas 2) låta religionen och dess samvetskval komma att stå åt sidan och finna sig i att man hellre vill ha det där arbetet än att låta religionen styra.

Att vi har arbetslagar och -regler måste komma före all form av religion. Att man, trots bättre vetande, ändå väljer att läsa till ett yrke som kan innebära arbetsuppgifter som strider med den religiösa övertygelsen och därefter blir nekad jobb eller blir av med arbetet p.g.a arbetsvägran – då skall det inte finnas möjlighet att klaga till diskrimineringsombudsmannen. Landets och arbetsplatsens lagar måste alltid komma före religiösa sådana. De finns av en anledning.

Man måste lära sig att skilja på arbetsliv och privatliv och kan man inte det, så kanske man skall välja bort arbetslivet och hoppas på att den religiösa församlingen/sekten/organisationen försörjer en i stället. Att folk sedan har vad religion de vill, det spelar ingen roll så länge de inte tar med den in på sin arbetsplats.

Trackback URI | Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php