Nov 05 ons 2014

Dagens tanke

”Naturen, den ömmaste av mödrar, är
aldrig otålig mot sina barn”
Emily Dickinson

När en flicka sitter på stranden, försöker vågorna inte köra bort henne. När en pojke vandrar ensam över ängarna, anklagar inte himlen honom för att vara uppstudsig, När en man går ensam i skogen, grälar naturen då på honom för att han en gång har misslyckats? Och när en kvinna är ensam i en park, viskar vinden bakom ryggen på henne? Naturen varken klandrar eller fördömer; i naturen kan vi tänka fritt, där har vi gott om utrymme. Naturens inställning är beprövad och riktig: den låter oss utvecklas i vår egen takt. Naturen skänker oss sömn, dagsljus och nya dagar, naturen är full av liv.

Vi är en del av naturen och allt vi gör är en del av naturen. Den insikten skänker oss tröst, om vi tar oss tid att komma ihåg det när vi mår dåligt. Naturen är alltid villig att dela med sig av sin sinnesfrid och inneboende kraft.

När vi tar vår tillflykt till naturen, vilka känslor vill vi ha med oss hem efteråt?

Trackback URI | Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php