Nov 03 mån 2014

Förespråkare av dödshjälp

Lite nu och då kan vi läsa i media om människor som önskar hjälp att dö. Det kan bero på att de är i en situation där en sjukdom tar med dem på en fruktansvärt svår och ovärdig resa mot döden och de själva inte klarar av att sätta stopp för sitt liv.

Just nu är det en ung kvinna i USA som valt att dö på ett för henne värdigt sätt. På vilket sett det skett, är inte intressant men det väcker frågan om dödshjälp igen.

För mig är det självklart att aktiv dödshjälp inte skall finnas. För mig är det en självklarhet att vi aldrig kan peka ut en läkare, som är utbildad i att rädda människor, skall tvingas ta livet av någon som inte vill leva tills den vidriga döden tar greppet om de svårt sjuka. Med vilken rätt skall jag peka på en läkare och säga: ”Du får hjälpa mig att dö” bara för att jag är för feg att göra det själv?

Självmord är alltid tragiskt för alla inblandade. Det är något vi aldrig kommer ifrån. Men om jag fick veta att jag bär en sjukdom som tar mig med på en resa jag inte vill ta del av; en dödsresa som förtvinar mig och min kropp, en sjukdom som gör mig beroende av min omgivning in i minsta detalj… en resa som gör mig hjälplös, fylld av oöverstiglig smärta… med andra ord en allt annan än värdig död… då måste jag själv fatta beslutet att göra något åt det; att sätta stopp för livets avvecklingsfas. Precis som kvinnan i artikeln kan jag bestämma ett datum för detta ändamål, samla de jag vill ha vid min sida när det sker… och låta det ske.

Men jag kan aldrig kräva att sjukvårdspersonal som är driva livräddare, skall ta mitt liv för att jag är för feg för det.

Jag har suttit och hållit handen på de som drivits in i döden av obotlig sjukdom, jag har tröstat, talat stilla, varit tyst… jag har tagit farväl till många som inte haft sina anhöriga där… och jag har sett och upplevt mycket smärta och ångest i samband med dödens ankomst. Tankarna på aktiv dödshjälp har varit där… ”vem skulle kunna…” ”vem kan vi begära gör det” har varit tankar jag tänkt… men också insett att vi aldrig kan be någon annan ta våra liv.

Det är hemskt att det finns sjukdomar som tar oss med på en helvetesresa innan det är över, men läkarna gör vad de kan för att lindra både ångest och smärta. Mer kan vi inte begära av dessa fantastiska människor.

Jag är ingen förespråkare av dödshjälp men jag lyssnar gärna på andras åsikter. Vad anser Du?

Trackback URI | Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php