Okt 07 tis 2014

Strålande, höst och tappade stenar

Den första ångestladdade känslan har lagt sig. Nu finns i stort sett ingen återvändo. Stenarna från bröst och axlar faller av, en efter en och jag är på väg – igen! På väg åt rätt håll. Jag kommer närmare hem än bort.

”Du är ju galen, men det visste vi ju innan” kommenterade f.d kollegor när jag mailade dem om mina planer men de gav också sina varmaste gratulationer och lyckönskningar.

Galen på ett bra sätt, får vi ju hoppas jag är. Livet måste innehålla ett mått av galenskap om man skall orka leva i det samhälle som drivits fram. När man som jag, också vägrar finna sig i att stå rak och tyst i ledet med mössan i hand och göra som det förväntas av mig ur samhällsperspektiv, då måste galenskapen få vara en del av det hela.

Glimten i ögat.

Jag råkade på ett par kollegor från annan avdelning idag på lunchen. De vinkade mig till sig och frågade vad som hänt. ”Det strålar om Dig” sa de och jag berättade. Idel gratulationer och lyckönskningar! En av dem sa att hon önskade att hon vågade göra samma sak. Att också hon vågade kasta sig ut i det okända. Men å andra sidan; hon håller på att ta körkort! I morgen ålder! GRATTIS!! Det är också en bedrift! Hon har kastat sig ut i SIN okända värld!

Ja, det strålar nog om mig. Det känns inombords… stenarna faller en efter en och kroppen blir lättare att bära. Sinnet är gladare, lyckligare. Jag går och smågnolar, nynnar och sjunger på jobbet. Där vet bara 3 bortsett från chefen. Jag vet vilken dag jag skall släppa glädjebalongen! Men det blir inte än.

Planeringarna är i full gång. Alla papper, alla handlingar som måste fixas… allt det praktiska… nedräkningen har börjat. Hjärtat slår dubbelslag och munnen är mest ett enda leende.

Mitt i allt detta kom hösten som en blixt från sommarhimmelns blå bakgrund. Vindarna svepte snabbt in över stan och likasnabbt kom också regnet som ännu smattrar på mina rutor. Mörkret faller stilla utanför men vad gör väl det?

Jag är på väg… på väg under hösten.. och stenarna faller från mina axlar. Låt hösten komma.. i år gör det mig inget.

Jag lyser upp höstmörkret med mitt strålande jag.

2 kommentarer till “Strålande, höst och tappade stenar”

  1. Ullis Mac OS X Google Chrome 37.0.2062.124 skrev den 07 Okt 2014 @ 22:07

    Jag funderar på vad du ska göra. :) Kanske har du redan skrivit det nånstans här, men jag har inte läst på ett tag. Min gissning är flytt och då antingen österut igen eller norrut… ;)

  2. Micke Windows NT Mozilla Firefox 32.0 skrev den 08 Okt 2014 @ 22:40

    Inte visste jag att du skulle flytta hit till Norrland.. :tongue1_tb: :wub_tb: :wink1_tb:

    Visste Du inte? Glömde jag tala om det :tongue1_tb:
    Livet är fullt av överraskningar :wink1_tb:

Trackback URI | Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php