Sep 20 lör 2014

Dagens tanke

”Den gren vars topp har tvingats att böja sig mot marken, rätar upp sig mot himlen igen så snart handen som böjer den är borta. ” Boëthius

När vi är ledsna, nere och deprimerade, hur kommer det sig att vi då inte kan låta bli att vilja resa oss igen? Ho, därför att vi, liksom växterna, behöver rent vatten, ren luft och sol. Hur gamla och böjda vi än blir, vill vi hela tiden fortsätta att växa. Inom oss finns en naturlig källa, som liknar den som får blommorna att spira upp ur marken på våren. Vi har osynliga vingar. Och om vi lyssnar noga, kan vi höra skillnaden mellan rätt och fel. Vi kan se skillnad till och med när vi blundar. Därför skall vi inte nedvärdera oss själva, för vi kommer att resa oss igen, lika sant som det blir vår.

På vilka sätt försöker jag nedvärdera mig själv?

Trackback URI | Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php