Sep 18 tor 2014

Dagens tanke

”Jag skall, jag skall acceptera mitt jag
med förundran, fruktan och hopp
och ingen mänska må skilja åt
det jag med möda har fogat ihop.”
Dory Previn

Att kunna acceptera skänker en förunderlig frihet. När vi accepterar oss själva med alla våra ofullkomligheter, kan vi också börja acceptera andra som de är. Det är mycket spännande att tillämpa den här upptäckten på den egna familjen. En familj är som en bukett blommor som står i samma vas. Ingen blomma är den andra lik. En är blå, en annan är vit, en är en ros, en annan är en krysantemum. Men var och en bidrar till bukettens skönhet och pryder vasen som den står i.

Det är inte nödvändigt att veta varför den ena blomman är blå och den andra vit. Det är inte nödvändigt att förstå hur en ros blir en ros för att acceptera buketten. Vi accepterar blommorna som de är. Att man accepterar sina medmänniskor betyder inte att man gillar dem eller håller med dem. Livet vore bra tråkigt om vi bara kunde acceptera människor som tycker likadant som vi! Tänk så trist om buketten bestod av exakt likadana blommor!

Kan jag acceptera våra olikheter som en del av vår gemensamma skönhet?

Trackback URI | Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php