Jul 07 mån 2014

Att göra det oväntade

16:41 i kategorin Allmänt

Som alla vet, är Göteborg fylld av ”tiggare” från olika delar av Europa. Huruvida det är kriminella ligor bakom eller inte, lär vi inte egentligen få sanna svar på – än. I början när jag mötte dem, brukade jag se dem i ögonen för att visa att jag såg dem, skaka på huvudet för att visa att de inte hade något att hämta hos mig. Det fanns ett par kvinnor som blev som skuggor och följde efter mig och tiggde vidare av mig, så jag slutade med att se dem. Jag började nonchalera dem och deras skrammel med pappmuggen och dess innehåll av ett fåtal symboliskt ditlagda kronor. Det kändes inte bra att nonchalera dem för alla behöver vi bli sedda, oavsett. Men jag ville heller inte förföljas för att jag såg dem.

Hur som haver, så kom det en ung pojke – svårt att sätta ålder på men kanske runt 14-16 år – fram till mig när jag väntade på bussen. Pojken har jag sett förut här i området men inte låtsats om honom. Idag bestämde jag mig för att prata med honom.

Han talade flytande engelska, såg som alltid glad och trevlig ut. Ren och hel, med huvudet lite på sned försökte han blidka mig med sina glada ögon och leende, sött som socker. Han bad mig ge honom pengar och jag frågade varför. Han behövde pengar till mat, sa han och såg lätt generad ut. Förmodligen var han inte beredd på att jag skulle prata med honom. Jag frågade efter hans föräldrar och han sa så uppenbart under en lögn, att mamman var död och när jag frågade om pappan, svamlade han generat ett svar jag inte hörde.

På min fråga hur han hade kunnat ta sig till Sverige om han nu inte hade pengar, svarade han snabbt att det var hans agent som betalat! (Tack! Där fick jag svaret som jag väntat på; de blir lotsade hit av en organisation av något slag.)

Jag uppmanade honom att söka arbete för att försörja sig men han ”visste inte” hur det skulle gå till. Vi småpratade lite till, han fortsatte se både förnärmad och generad ut, så uppenbart ljugande. Efter ett tag frågade jag honom igen, fast med andra ord än första gången, hur han kom till Sverige när han nu var så fattig. ”Men hallå! ”Det kostar ju bara 50 €” sa han snabbt och skrattade… ”Men då kunde Du kanske köpt mat för de pengarna i stället” sa jag och efter ett par meningar i utbyte, gick han sin väg utan framgång hos mig.

När jag idag gjorde det oväntade, fick jag svar på det jag alltid anat; att tiggarna får hjälp med att komma hit och frågan är ju om de är så fattiga som de säger. Vissa är det med all säkerhet, men frågan kvarstår: hur har de råd att ta sig Europa runt om de inte har pengar? ”Lån” läste jag att någon tiggare sa… men hur kan man sätta sig i skuld om man inte har garanti för inkomst?

Trackback URI | Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php