Jun 23 mån 2014

Kvalificerat skitprat

10:11 i kategorin Allmänt

Alla har pratat skit om någon, någon gång. Vissa hävdar att ”men det är ju sant i alla fall” som om det vore okej att ljuga om det man säger.

Hur är det egentligen, med handen på hjärtat? Är det inte så att vi, när vi skall säga något icke vänligt, om en person, så är vi allt annat än objektiva? Visst är det så att vi lägger till lite här och var, betonar sådant vi önskar skall sticka fram så att den som lyssnar, verkligen förstår vilken skitstövel det är vi berättar om?

Jag har själv varit – och är med all säkerhet fortfarande – ett objekt för kvalificerat skitprat. Mig rör det inte så mycket för anser folk att jag är så viktig i deras liv att jag får ta upp deras dyrbara tid i form av skitprat, vilket det är sanning eller inte det som sägs, så kan jag bara sträcka på mig. Tänk att få vara så innerligt viktig i någons liv, speciellt i någons liv som jag inte umgås med, knappt tänker på eller ens bryr mig om… vilken ynnest!

Ibland undrar jag vad som är orsaken till att jag hamnat i den viktiga sitsen hos människor som inte rör mig i ryggen, att de kan lägga tid på att både hata och ljuga om mig. Någon sa till mig för lite sedan att ”kanske kan det bero på avundsjuka….?” Tja.. vad skall man vara avundsjuk på? Också jag har och har haft mina prövningar och motgångar i livet och har inte fått något gratis för att komma dit jag är idag.

En specifik person som fanns i min närhet under barn- och ungdomsåren var mycket dominant och våldsam. Nåde den som sa emot, då blev det en omgång stryk av denna person. Det var en person som ljög och manipulerade, som stal och skyllde ifrån sig… som arrangerade så att stöld skulle se ut att ligga på annan person, bl.a mig, än sig själv.

Tiden gick och jag lärde mig säga ifrån, att inte acceptera det som personen höll på med. Till slut avsade jag mig allt umgänge med personen och det föll inte väl ut. Men nu var det så att denna personen tyckte uppenbarligen jag var tillräckligt viktig i dennes liv, för att lägga tid och energi på att berätta saker om mig med en förvrängd sanning. Den personen gick också över gränser senare där ett av mina barn var inblandade och då exploderade jag och gjorde klart för den personen tillsammans med dennes dåvarande livskamrat, vad jag ansåg om agerandet.

Hur det nu har varit, så har jag inte haft ont av skitpratet. Det har, som sagt, varit en ynnest att få vara så viktig i en så liten människas liv, att jag fått uppta så mycket tid och kraft.

Det intressanta är trots allt vad som framkommit efter att personen ifråga har valt att både skilja sig och gifta om sig. Av en tillfällighet mötte jag denne persons f.d livskamrat, en livskamrat jag under en period om 20 år träffat helt kort 2-3 gånger. Vi har aldrig lärt känna varandra och vi beslöt att göra just det; lära känna varandra. Det har blivit många och långa promenader på neutral mark och utan att egentligen beröra vad som sagts genom åren, för det vill jag nog ändå inte veta, så har jag fått höra nu, så sent som i midsommarhelgen att ”… det stämmer verkligen inte det jag hört om Dig.. ingenting stämmer”. Det glädjer mig att man ser det på det viset. En och annan fråga har kommit till mig om varför jag agerat som jag gjort i vissa händelser, som när mitt barn blev inblandat. Vi har rett ut vissa saker. Skönt.

Men vad gör att vi säger saker om andra, som vi inte tycker om, som är rena lögner? Avundsjuka? På vad, i så fall? Eller är det bara så att man tror sig vara gud/gudinna och inte tål emotsägelser? Handlar det om att man anser sig vara för god för att inte älskas av alla? Vi kan inte älskas av alla och vi älskar inte heller alla. En bra men enkel ekvation. Men vad är det som gör att vi måste lägga till och dra ifrån så att ryktet passar vårt eget behov av att vara nedlåtande? Kan det helt enkelt bero på usel självkänsla, något vi själva måste ta itu med i stället för att lägga det på andra som har byggt upp sin?

Det är inte lätt att vara objektiv när vi är arga på en person och har ett uppdämt behov av att tala nedlåtande om den personen. Det är inte lätt att skilja på sak och person. Jag har till och med varit med om att en god vän trädde in i ett förhållande, plötsligt började vända de skämt vi dragit genom åren, som jag trodde inte var något problem med att vi fortsatte med, emot mig… för plötsligt kom det ifrågasättande om vad jag egentligen var ute efter!? Märkligt, tänkte jag.. för när jag genom åren levt i relation, så har det aldrig ifrågasatts när vi skämtat på samma sätt…. För mig lät det som om personens nya kärlek i livet, vände våra sätt att vara emot varandra, till något som inte fanns och la de tankarna på min vän. Sant eller inte, det tog jag inte reda på för det intresserade mig inte.

Men av någon anledning har vi ett behov av att vinkla sanningen om någon vi inte gillar, så att andra tror att den vi talar illa om, verkligen är en kvalificerad skitstövel.

Hur vill Du att folk skall prata om Dig? Vill Du att folk skall tro allt skitprat som strös omkring, om Dig? Om inte, är det viktigt att inte tro på allt som andra säger om någon.. hur nära Du än lever med den personen, hur ärlig Du än anser att personen brukar vara… hur väl Du än tror Du känner den som skvallrar.. för Du vet inte vad som egentligen är sant och vad som egentligen vinklas för att Du skall tycka det samma – speciellt när det handlar om någon som man absolut inte vill Du skall komma i kontakt med. För ju mer kvalificerat skitprat Du hör om någon, desto mer kvalificerat och överdrivet kan Du räkna med att det är… och om personen som skvallrar är så noga med att Du inte skall ha/ta kontakt med någon… hur illa talar inte den personen om Dig då.. vilket Du är livskamrat, familjemedlem eller annan nära i relation?

Själv vet jag att i ovanstående exempel så var det jag själv som drog mig undan och inte så att ”… som Du ser så är det ingen som umgås med henne och det finns ju en anledning till det…” (detta är ett antagande av mig, att min frånvaro kunde förklaras på detta förvanskade vis) i en trodd trygg förvissning om att sanningen inte skulle komma fram.

Men visst är det intressant med kvalificerat skitprat från människor som av olika orsaker hyser avsky, hat eller bara illatyckande om någon… för hur det än är, så kan de inte vara objektiva och skilja på sak och person… och ännu mer intressant är det när den de talar illa om, inte ens bryr sig, inte har ont av det utan hellre kan luta sig tillbaka, som jag, och avnjuta den viktiga plats jag har i någons liv, så viktig att man talar illa om mig.

De talar ju om mig i alla fall

En kommentar till “Kvalificerat skitprat”

  1. Ole Windows 7 Internet Explorer 9.0 skrev den 23 Jun 2014 @ 15:13

    Underbart skrevet :)

Trackback URI | Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php