Maj 31 lör 2014

Sörj inte över att Du åldras…..

”Fy f*n för att bli gammal… man orkar inget, man blir trött… man blir sjuk… för att inte tala om fet, rynkig och ser knappt något. För att inte tala om att man inte är värd något”.

Tyvärr är det inte bara ungdomar i sitt oförstånd och okunskap som kan ge uttryck för hur vidrigt det skulle vara att bli gammal… att bli något de aldrig varit än och inte skulle ha rätten att uttala sig om innan de varit där. Många vuxna, kanske vuxna mitt i livet och fyllda både 35 och 45, anser också att det är fult att bli gammal.

Ändå vill de vara med på banan. Ändå stannar de kvar i livet som om de på något vis tror att de tillhör kategorin människor som kan leva hur länge som helst utan att bli gamla. De är på något sätt evigt unga.

Men när vi tänker efter så är det trots allt med åren, erfarenheten och samförståndet med livet och andra människor som vi är med och skapar oss själva. Kanske är det ändå till syvende och sist när vi är gamla som vi verkligen kan vara de vi innerst inne är – när vi provat allt och alla andras sätt att vara. Det är trots allt med åldern som vi blir klokare, förhoppningsvis. Undantag finns; de som aldrig blir kloka av ålder och erfarenhet.

Många glömmer att det är de äldre som lär de yngre. Vi lär oss också mycket av de yngre, det skall inte glömmas bort. Men utan att bli gammal, så hade inte våra barn sina mor- och farföräldrar, om de haft möjlighet att bli gamla. Ser vi ner på dessa? Eller älskar vi våra mor- och farföräldrar? Har de ett värde? Eller är de bara gamla, oförståndiga och rynkiga och duger bara till att vara barnvakt och betala för oss och våra barn? Har de äldre aldrig berättat om hur det var förr, hur man levde, vad de arbetade med… hur man utför vissa saker och har de äldre aldrig lärt Dig något alls?

Jag läste idag ett kort citat som fick mig att skriva detta… citatet är som följer: ”Sörj inte över att Du åldras. Många får inte chansen”

Att se ner på en ålderskategori som man ännu inte varit en del av, säger en del om den egna synen på den äldre generationen, den generation som ändå är en del av orsaken till att vi själva finns här. Det innebär att de också måste se ner på sig själva. Det måste vara fruktansvärt att vara en del av den äldre generationens led om man anser att åldras är något fruktansvärt.

Men hur fruktansvärt kan det bli? Synen vissa har på åldrandet är den syn på sig själva som äldre de kommer att ha. De förminskar en stor del av mänskligheten som ”ovärdiga” och det är helt fruktansvärt.

Hur vår ålderdom blir, har mycket med vår egen syn på åldrandet att göra. Om jag varje dag vaknar och har bestämt mig för att lära mig minst en sak just idag, då är det spännande att åldras. Varje dag vi lever är en ny ålder… ett dygn äldre än igår. Att skapa sin egen ålderdom och göra det bästa av den, är vår förbannade skyldighet. Men visst, det finns alla kategorier av åldrande och då även de som anser att barn och barnbarn skall göra deras liv till något bra i stället för att leva det egna livet och låta barn och barnbarn vara en del av livet. Ålderdomen blir vad vi gör den till, oftast.

Själv vaknar jag varje dag med en bestämd åsikt; ”Idag skall jag lära mig något nytt. Undrar just vad det kan bli”. Det behöver inte alls handla om stora existentiella lärdomar utan det kan vara en ny kunskap i det lilla, det där som gör min dag lite mer spännande.

Kanske kan det vara så att det är först som gamla vi är våra egna original – de vi är födda till att vara. Tiden innan är en tid av försök att hitta oss själva.

Så sörj inte över att Du åldras – alla har inte chansen….

Trackback URI | Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php