Maj 28 ons 2014

Att inte lyssna på sina klienter/patienter

För ca 2 veckor sedan tog jag mig i kragen och gick till sjukgymnasten för mina trochanteriter. Det sägs ju vara just stretching som skall kunna avhjälpa det hela och med sjukgymnastens hjälp hoppades jag få ett bra schema för det.

Vid mitt första besökt bad sjukgymnasten att jag skulle berätta om problemen. Sjukgymnasten antecknade hela tiden, ställde frågor och antecknade igen. Mina svar var enkla, raka och skulle på intet sätt kunna missförstås. ”Gör någon sida mer ont än den andra?” frågade sjukgymnasten och mitt svar var helt enkelt ”Vänster”. Fler frågor och svar… pennan raspade snabbt iväg små anteckningar och så kom frågan igen… vilken sida som gör mest ont! Var det ett test för att se om jag visste vad jag talade om eller hade sjukgymnasten inte varit uppmärksam på mina svar?

Att få göra övningarna först en gång med hjälp av sjukgymnasten, hade varit fint. Då är det lättare hitta rätt läge och kunna fråga om övningen medan sjukgymnasten är med. Men endast den lättaste, den när ländryggen sträcks ut, fick jag göra på plats.

Nåja… jag gjorde så gott jag kunde även om det nu inte blev varje dag. Att kliva upp kl 04.30 och börja göra övningar – det var inte lockande. Vid något tillfälle använde jag ett rum på jobbet för övningar.. och så gick dagarna.

På återbesöket i måndags, insåg jag att sjukgymnasten inte var så närvarande som hade varit bra. Vi talade lite om de dagar som gått sedan jag var där.. och rörligheten testades igen. Sjukgymnasten tog fram det schema för övningar jag fått och vi talade lite om dem och det var två övningar jag tyckte var lite obegripliga. Den ena var en övning där jag skulle spänna ryggen! Inte helt lätt.

Så sa sjukgymnasten: ”Det är en annan övning jag vill Du skall öva på”.. och visade mig en av de övnignar som fanns på schemat som ingick i redan bestämda övningar! Med andra ord; sjukgymnasten tittade på schemat men hade inte koll på vilka övningar jag hade tilldelats! Det var nämligen samtliga på schemat!

Frågor från föregående besök upprepade sig… när jag har mest ont, vilken sida… osv. Så sa jag att jag hade en fundering. Det handlade om trochanterieterna. Både läkaren och sjukgymnasten ansåg ju att jag skulle minska mina promenader, inte gå så långt. ”Men under de två år jag bott i Göteborg, har det blivit värre med smärta. Förr hade jag ont bara vintertid i samband med kyla samt nederbördsförändringar och då gick jag oftast en mil om dagen. Under alla år har jag gått väldigt mycket och långt men sedan jag kom till Göteborg har jag mestadels varit stillasittande (bortsett från det jag gått i arbetet) tills vi började stegräknartävlingen i april i år. Hur kan det komma sig att jag hänvisas att inte gå så mycket/långt om höfterna behöver vila när jag de sista två åren varit väldigt stilla?” frågade jag. Sjukgymnasten tittade på mig med förvåning i ögonen och kommenterade att det verkade ju märkligt. Så var sjukgymnasten tyst och tänkande en stund och så kom det: ”Kalmar är ju plant och Göteborg är mer kuperat. Kan det bero på att Du nu inte går på så mycket plan mark längre?”

Jaja… det är inte lätt vara på jobbet fysiskt men någon annanstans mentalt. Trist är det i alla fall att inte bli lyssnad på. Till hösten har vi i alla fall beslutat att det blir 12 gånger med akupunktur. 8 gånger hos den sjukgymnast jag är tilldelad och 4 gånger med en annan. Detta för att den sjukgymnast jag är tilldelar eventuellt skall sluta.

Med tanke på att den sjukgymnast jag idag har, inte är så uppmärksam på vad jag säger, så kommer jag nog inte tycka det är någon större förlust. Att bli lyssnad på är A och O för att rätt behandling skall kunna sättas in. Men vem vet hur hösten ser ut? Då hoppas jag verkligen att min sjukgymnast är någon annan 8)

Trackback URI | Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php