Maj 03 lör 2014

On the road again

18:40 i kategorin Allmänt

Jag satte mig på tåget i god tid före avgång igår. Det innebar att jag fick sittplats i vagn 4 där alla vi som inte bokar sittplats, kan slå oss ner. Innan avgång var vagnen full till bredden och det var bara att plugga in meditation i öronen och slumra till en stund.

Väl framme 4 timmar senare, mötte sonen upp vid stationen. Det är så härligt att få krama om sina ungar, hur vuxna de än må vara.

Ungdomarna hade ett ärende ut till ön så jag passade på att gå till det jag en gång kallade ”mitt andra hem”

Senare på kvällen gick vi in till stan för att ta en öl och lyssna på musik:

Klicka upp bilderna för större format

Som vanligt vaknade jag i ottan. Efter frukost och småprat med ungdomarna tog jag en promenad i staden. Det bar av bl.a till Stadsparken som är en oas på sitt sätt och självklart gick jag till Kalmar Slott för att titta på den yttre renoveringen av borggårdens fasader

Klicka upp dessa bilder också för större format

Efter en stillsam vandring och betraktelse av detta 800-åriga slotts försiktiga ansiktslyft vandrade jag vidare till Kalmarsundsparken. Där har de bytt ut den gamla badbryggan mot en betydligt större och mer modern. Jag tänkte på bryggan i Sopot, Polen, när jag såg den men så stor var den inte i alla fall.

Men innan jag kom fram till både slott och Kalmarsundspark, såg jag min egen Sekvoja i stadsparken. Hon är så vacker.. så ståtlig, denna naturens urmoder som hyser stor kärlek för allt levande. Innanför barken, närmast hjärtat hyser hon hem åt de allra minsta krypen.. fåglarna är välkomna att bygga bo i hennes hår och älg får gärna klia loppklådan mot hennes starka stam. Själv kan jag buga mig inför hennes respektingivande kropp och be om tröst, berätta en händelse, avge bekännelse…

Sekvoja

Sekvoja kallas ett träd i en urskog i en berättelse jag hört om och om igen. Hon är den kloka av alla kloka träd. Se bara hur ståtlig hon är! (Sekvoja är för övrigt ett träd som tillhör familjen cypressväxter)

I Kalmarsundsparken har jag mitt eget lilla ställe och det besökte jag idag. Det är så skönt att sitta där utan att bli sedd, men se… och få vila tankarna… se mina förbrukade tankar flyta iväg med vågorna.. se dem surfa bort till världens andra delar, kanske mottas av någon annan som behöver dem

Det är något särskilt med vatten

Det blev efter det en promenad genom begravningsplatsen. Redan som liten tjej gick jag på kyrkogårdarna. Det är något särskilt med dessa lugna platser. Det går inte låta bli att fundera på hur de människor som levde före mig, hade det.. vad de sysslade med, hur de kom till staden.. om deras liv i stort och smått. Det jag såg idag var nytt (för mig) Det var en gravsten som är kultursten. Den tillhör en ung man, 22 år, som fick fängelse för att han vapenvägrade. Han dog i fängelset.

Sedan ringde jag en väninna och vi träffades på Krusenstiernska gården och tog en fika, satt och pratade och gick sedan hem till henne där vi fortsatte prata och prata och prata.

krus

Dagen är inte slut med detta.. men mer kommer.

En kommentar till “On the road again”

  1. Micke Windows NT Mozilla Firefox 28.0 skrev den 03 Maj 2014 @ 21:41

    Ah, välbekanta saker nu :)
    Men Krusenstiernska gården var vi väl aldrig på? Du kan ha pekat men..

Trackback URI | Comments RSS

Kommentera gärna

Snabbknappar:

Kommenterar du för första gången här så måste kommentaren godkännas innan den visas på sidan.

css.php